Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten Eva Lindh, som ställer denna viktiga interpellation. Interpellationen har en bred fråga som verkligen förtjänar att diskuteras: Hur ser regeringens vision för personer med funktionsnedsättning ut denna mandatperiod?

Att alla ska känna sig delaktiga i samhället är viktigt. Men vad menas med att vara delaktig i samhället? Det är något som skiljer sig beroende på vem som svarar. Därför behöver möjligheterna att vara delaktig på sina villkor vara stora. Oavsett om det handlar om deltagande på arbetsmarknaden, på fritiden, i demokratin eller vad det än må vara behöver möjligheterna finnas där. Det är också därför som denna breda fråga är viktig att diskutera.

Men vad har då regeringen för visioner för personer med funktionsnedsättning? Utifrån svaret från statsrådet gör jag analysen att deras vision inte är riktigt heltäckande och att frågan inte riktigt har diskuterats på bredden i Regeringskansliet. Det är en bred fråga. Jag hade hoppats att man också skulle göra beredningen brett. Jag hade hoppats att statsrådets svar skulle innehålla lite mer om hur vi ska få denna grupp i arbete, exempelvis att Arbetsförmedlingen ska arbeta mer anpassat efter individens behov eller att sociala företag har en viktig roll när det gäller att få denna grupp i arbete. Till och med en mening om att alla som kan bidra ska bidra hade gjort mig glad, men något sådant hörde jag inte i statsrådets svar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! För oss socialdemokrater är det en självklarhet att alla som kan jobba ska jobba, men på vägen dit krävs det stöd utifrån individens förutsättningar och behov.

Jag har under det år jag har tjänstgjort i riksdagen träffat många funktionsrättsorganisationer som lyfter problematiken för deras medlemmar. Jag har arrangerat seminarier här i riksdagen med goda exempel på hur man arbetar i andra delar av landet än där jag bor för att få personer i arbete. Flera gånger har jag hört att det finns personer som vill delta i arbetslivet men som inte får möjligheten. Att få finnas i ett socialt sammanhang och bidra i samhället är något som många önskar. Det gäller oavsett om det är en timme per dag eller om det är åtta timmar per dag. Det handlar om 100 procent av personens förmåga. Men då behövs det ett mer individanpassat stöd, och det behövs resurser till kommuner, regioner och myndigheter för att stödet ska kunna anpassas.

En sak som statsrådet berörde var diskrimineringen av personer med funktionsnedsättning, och det är ett oerhört viktigt område. I Diskrimineringsombudsmannens rapport för de senaste åren ser vi att just diskriminering av personer med funktionsnedsättning har skjutit i höjden. Den sticker ut. Antalet anmälningar har ökat, och det är en fortsatt stigande trend. Det är djupt oroande. Trenden behöver brytas, och något behöver göras nu.

Herr talman! Kanske valde statsrådet att inte prata om regeringens vision för denna grupp när det kommer till arbetsmarknadspolitiken för att tiden inte riktigt räckte till. Statsrådet använde i princip hela sin talartid i det första inlägget. Jag hoppas att det kan komma något i inlägg två som berör detta. Hur ska vi få denna grupp i arbete?

Kan statsrådet redogöra lite för regeringens visioner när det gäller att få personer med funktionsnedsättning i arbete? Jag förväntar mig inte jättemycket på detaljnivå i och med att detta ligger under ett annat statsråd, men jag hoppas att det finns något som kan nämnas om visionerna för dessa personer.