Herr talman! Vi har hört många vittnesmål om hur tufft det är med arbetslivskriminaliteten och hur den hotar samhället. Det är faktiskt berättelser som inte överdriver hur arbetslivskriminalitet påverkar vårt samhälle. Det är svårt att inte fastna vid åsynen av de vidriga ansikten som konsekvenserna av denna kriminalitet faktiskt har - människor som utnyttjas för att pengar ska tvättas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mina kollegor har på ett bra sätt berättat och förklarat hur detta påverkar. Jag vill bara fastna vid en liten del i det hela men som kanske är en av de bärande förutsättningarna för att vi ska kunna jobba och komma till rätta med arbetslivskriminalitet, nämligen sekretessfrågan.

Den S-ledda regeringen tillsatte en utredning som var klar för ett år sedan om hur vi skulle kunna utveckla och möjliggöra informationsutbyte. De myndigheter som jobbar med arbetslivskriminalitet säger att om de inte får dessa möjligheter kommer de inte att kunna hantera det, och de kommer inte att kunna jobba tillsammans. Nu ligger denna utredning - tror jag; vi vet inte - på någons bord. Ingenting har hänt, och jag är på allvar orolig. Detta är viktigt för denna fråga naturligtvis, men också för så många andra frågor när det gäller att komma till rätta med brottslighet, kriminalitet och utnyttjande.

Kriminella har ingen sekretess. De kan prata med varandra. Men myndigheter hindras ofta för att de inte kan samarbeta för att hjälpa och stötta men också för att förhindra brott. Min enkla fråga är: När kommer det att bli verklighet att myndigheter kan utbyta information för att stoppa den vidriga arbetslivskriminaliteten?