Herr talman! Personer med funktionsnedsättning ska kunna vara fullt delaktiga i alla delar av livet. Det är något de flesta kan skriva under på. Regeringen konstaterar i sin budgetproposition att levnadsförhållandena för personer med funktionsnedsättning fortsatt är sämre än för övriga befolkningen.

När man ser politiken gällande personer med funktionsnedsättning är det viktigt, precis som ministern också har framhållit, att det inte är enskilda politikområden det handlar om, utan det handlar om en bredd av investeringar och satsningar som behövs för att nå målet att man ska kunna vara fullt delaktig i alla delar av livet. Det är också därför som vi har ställt den här frågan, så bred som den faktiskt är. Vi vill veta hur regeringen ser på och vilka visioner som finns för politiken för personer med funktionsnedsättning.

Låt mig också ge en bakgrund till varför vi är oroade och varför många har vänt sig till mig och sagt att de undrar vad det blev av de vackra orden. Folk trodde att det skulle bli en hel del fler satsningar och att det skulle satsas mer. Det var ju detta som sas om politiken för människor med funktionsnedsättningar.

Låt mig ta upp några saker. Den SD-styrda regeringens politik kommer att innebära att människor med funktionsnedsättning kommer att fortsätta att vara beroende av anhöriga eller tvingas söka ekonomiskt bistånd från socialtjänsten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man lade ned utredningen om att höja och förstärka sjuk- och aktivitetsersättningen. Dessutom förstärker man nu glappet i och med att man sänker jobbskatteavdraget för alla, även pensionärer, utom för den här gruppen. Den så kallade funkisskatten ökar alltså. Allt detta innebär att man får sämre ekonomiska förutsättningar. Vår uppfattning är att man inte blir friskare för att man blir fattigare.

När det gäller LSS var det många som hade synpunkter. Det finns förbättringsområden när det gäller LSS-lagstiftningen. Nu har jag i alla fall inte hört något mer än det som ministern nämner här, men vi behöver förtydliga lagstiftningen så att vi verkligen ser att den kan vara den frihetsreform som det är meningen att den ska vara.

Stödet till studieförbunden minskar med en tredjedel. Också resurserna till folkhögskolorna minskar. Vi tror oss veta - med säkerhet, faktiskt - att det kommer att drabba denna grupp. Många får utbildning från studieförbunden och från folkhögskolorna för att kunna gå vidare ut i arbete och försörjning.

Sedan gäller det skolan. Barn med funktionsnedsättning far ofta illa i skolan. Det vet vi tyvärr. När skolan inte möter behoven hos de elever som har funktionsnedsättning påverkas naturligtvis den psykiska hälsan men också skolresultaten.

Ungefär 15 procent av eleverna går ut grundskolan utan behörighet till gymnasiet. Många av dem är personer med funktionsnedsättning. Då behöver skolan mer resurser, inte mindre. Det vi ser är att det kommer att bli otillräckliga resurser till välfärden i sin helhet framöver.

Jag kommer med fler exempel. Men nu tackar jag för svaret, ministern, och för att vi faktiskt kan ha denna debatt och få bli lite klarare över vad visionen för personer med funktionsnedsättning är framåt.