Herr talman! Statsrådet hann inte fram till något svar om samhällets fattigaste med funktionsnedsättningar. Låt mig då utveckla detta något.

Just nu, inför 2023 och 2024, höjs sjuk- och aktivitetsersättningen med ganska så många procent, eftersom ersättningarna räknas upp utifrån prisbasbeloppet och därmed följer med inflationsutvecklingen. Det är en hyfsad utveckling just nu för dem som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning.

Men ett par år av högre uppräkning innebär inte på något sätt att man kommer i kapp det stora gap som de senaste decenniernas utveckling har inneburit. Det har inte varit bra under de många åren då inflationen har varit låg och reallöneökningarna har varit goda. Då halkade sjuk- och aktivitetsersättningen efter. Vi hörde finansminister Elisabeth Svantesson stå i talarstolen i går och prata om att inflationsbekämpningen är regeringens övergripande mål. När regeringen - om regeringen - får stopp på inflationsbrasan kommer sannolikt klyftan mellan lönerna och sjukersättningen att börja växa igen.

Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna är partier som alla har sagt sig vilja utveckla funktionshinderspolitiken. Men det som nu sker är en avveckling och nedmontering. I stället för att förbättra förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning väljer man att permanenta den fattigdom som många av dessa personer lever i. Det är ovärdigt och omänskligt för ett välfärdssamhälle. Det är inte värdigt att de som bäst behöver samhällets stöd ska leva i fattigdom ett helt liv. Sverige kan bättre än så.

Herr talman! Därför anser jag att regeringen omedelbart bör öppna utredningen igen om hur sjuk- och aktivitetsersättningen kan knytas till löneutvecklingen så att man kan få en hyfsad utveckling också i ekonomiskt hänseende genom livet.

(Applåder)