Fru talman! Tack, statsrådet, för att du är här!

Kommunerna i området runt nedre Dalälven har under många år tagit ett stort ansvar och byggt upp en organisation för bekämpning av stickmyggor, för att människor ska kunna bo, verka och leva i området. Organisationen är sårbar därför att kommunerna har begränsade resurser. Man har begränsade områden, och man är många.

Det har länge konstaterats i flera utredningar och av flera människor som arbetar med dessa frågor att staten behöver kliva fram och ta ett gemensamt ansvar och samordna verksamheten. Man behöver också, som Sanne var inne på, garantera de resurser som behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I värsta fall kan problematiken sprida sig. Vi kommer nog att få höra senare under kvällen att så redan är fallet. För 20 år sedan, när detta började, var det en fråga för några få i nedre Dalälvsområdet. Numera har vi fem länsstyrelser, även Värmland, som trycker på för att regeringen ska ta sitt ansvar. Det har även konstaterats förekomst av stickmyggor på Gotland.

Detta riskerar att bli ett nationellt problem. Klimatförändringarna gör dessutom att myggor kommer hit från sydligare områden och riskerar att ta med sig sjukdomar och annat som gör att den olägenhet som myggorna utgör eller den omöjlighet att leva i områdena som de innebär blir ännu värre.

Det är naturligtvis jättebra att frågan om länsstyrelsernas hemställan bereds i Regeringskansliet, men det svarar ju inte på den fråga som jag ställde. Det är symtomatiskt för just dessa spörsmål att man duckar, att man inte svarar eller att man påstår att man inte ens har fått frågorna, även om det inte var det statsråd som är här i kväll som gjorde detta. Man är dock inte ensam om frågorna, utan det här rör flera i regeringen.

Trots det jag har sagt hittills skulle jag nog vilja säga att detta redan är en statlig angelägenhet.

Min fråga är helt enkelt: Vad avser ministern att göra med denna hemställan? Det är någonting som jag kommer att arbeta för att få svar på. Och jag kommer inte att släppa denna fråga vare sig i den delen eller i någon annan förrän vi har en nationell samordning och ett nationellt ansvar för denna problematik. Kommunerna kan inte få stå ensamma i detta.

Jag vill också passa på att göra en liten jämförelse med de 5,4 miljoner kronor som statsrådet säger att vi nu kommer att få. Det har vi naturligtvis sett i budgeten. Det pratades här om att det nu ska bli enklare och mindre administration för att söka pengarna. Det är naturligtvis bra. Men detta täcker inte behoven på långa vägar.

Gör man en jämförelse med 2019, då högerbudgeten gick igenom här i riksdagen, ströps bidragen till 2 ½ miljon kronor. När vi sedan återkom och fick lägga fram vårändringsbudgeten lades det på 12 miljoner kronor. Det var alltså 2019. Då pratar vi alltså om 14 ½ miljon kronor. Nu står vi här och pratar om 5,4 miljoner kronor. Det räcker inte.

(Applåder)