Fru talman! Tack till statsrådet, som fortsätter den här kvällen med oss för att diskutera många viktiga ämnen!

Statsrådet säger i sitt svar att inflationen behöver bekämpas och att den slår hårt mot svenska hushåll i allmänhet och i synnerhet mot de utsatta hushållen med små eller inga marginaler. Bland de särskilt utsatta hushållen ingår ensamstående kvinnor med barn.

Vi nås av rapport efter rapport om att en tredjedel av alla vuxna i Sverige har svårt att betala löpande utgifter som hyra och mat. Jag nåddes senast av ännu en rapport om att matpriserna ökar kanske mer än någonsin.

Kronofogden visar på en historiskt hög skuldsättning av svenska folket, och kvinnor sticker ut. Två av tre ensamstående föräldrar, huvudsakligen kvinnor, har inte råd att låta sina barn delta i en organiserad fritidsaktivitet - i Sverige 2024. Sex av tio kvinnor känner oro över sin ekonomiska situation, och att klara att flytta till ett eget boende vid en separation eller skilsmässa ser man inte framför sig.

Statsrådet är skyldig mig och många med mig ett svar. Är detta rätt finanspolitiska avvägningar när vi ser dessa konsekvenser breda ut sig? Varför gör ni inget för de särskilt utsatta hushållen så att de ensamstående kvinnorna med barn inte behöver ta den här smällen i den tuffa ekonomiska krisen och skuldsätta sig så kraftigt att de inte vet när de någonsin ska kunna betala tillbaka?

Att kvinnor inte kan lämna en relation eller ett äktenskap för att det inte går att vara ekonomiskt självständig i Sverige är under all kritik. Om inte statsrådet agerar mot detta behöver man vara ganska försiktig med orden. Är det verkligen trovärdigt att säga att man fullt ut står bakom det jämställdhetspolitiska delmålet om ekonomisk jämställdhet när man inte agerar utan bara följer och tittar på när det rapporteras om konsekvens efter konsekvens?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är tomt på sparkontot och i plånboken, och man får det inte att gå runt. Man behöver sätta sig i skuld och bli ännu mer beroende av någon annan. Man tvingas sälja det man har och låna av anhöriga för att få det att gå runt, och när det inte räcker behöver man gå så långt att man sätter sig i skuld till Kronofogden. Är det rätt finanspolitiska avvägningar? Är det att bekämpa inflationen så hårt som behövs?

Vi socialdemokrater har lagt fram en rad olika förslag, inte minst om att beskatta bankernas övervinster, som den här regeringen har sagt nej till, liksom, för den delen, förslag om ett extra studiebidrag eller barnbidrag, som jag förstår skulle vara otroligt välkommet. Men som har sagts många gånger här i kammaren är politik att prioritera. Den här regeringen har inte prioriterat kvinnors särskilda ekonomiska situation i den tuffa krisen.

(Applåder)