Fru talman! Precis som vi hörde under den tidigare interpellationsdebatten och precis som min kollega Johanna Haraldsson har beskrivit ser vi just nu runt om i vårt land att särskilt kvinnors arbetsmiljö är utsatt. Inte minst LO:s jämställdhetsbarometer och Kommunal har beskrivit att det är många kvinnor - otroligt många av deras medlemmar - som inte ens kan ta en kortare paus på sitt arbetspass. Vi ser också det som händer inom sjukvården och regionerna, det vill säga de neddragningar som kostar på just kvinnors arbetsmiljö.

Jag har sagt det flera gånger i den här talarstolen, och jag tänker fortsätta att säga det så länge det är så ute i verkligheten. I min egen region har vi akutmottagning på lasarett där enhetschefer avsäger sig arbetsmiljöansvaret därför att det är så akut.

Jag vet att denna regering tillsköt pengar efter mycket påtryckningar i den här kammaren och efter att verkligheten kommit i kapp regeringen, men pengarna räcker fortfarande inte. Som statsrådet sa tidigare lägger man nu lika mycket pengar som vi gjorde i vår skuggbudget. Jag vill påpeka att vår skuggbudget gällde det läge som rådde tidigare. Både i budgeten för 2023 och i budgeten för 2024 hade vi mer pengar. Detta måste man ta i beaktande. Jag motsätter mig därför att det skulle vara lika mycket pengar, för situationen är en helt annan.

Vi ser verkligheten. Det råder enighet i denna kammare och långt utanför den. Det är många som känner till den här verkligheten; det är många som lever i den och ser den. Vi i denna kammare behöver inte ännu en gång konstatera hur den här verkligheten är. Jag uppskattar verkligen att statsrådet känner till den, men det finns bara en person som är ytterst politiskt ansvarig för dessa frågor: jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsministern. Det är statsrådet som kan göra någonting i denna fråga. Det är hon som sitter på makten och hon som sitter i regeringen. Det är statsrådet Paulina Brandberg som kan göra någonting. Hon kan lägga förslag på bordet i dag, i morgon eller i nästa vecka - det står henne helt fritt. Den makten besitter hon.

Fru talman! Jag tycker att det är dags för denna regering och ansvarigt statsråd att komma fram med konkreta förslag och göra någonting åt denna verklighet. Statsrådet har många gånger talat om hur hemsk den är, och vi är många som håller med om den beskrivningen. Men om man nu vill ha detta uppdrag, sitta i regeringen och styra landet får man också göra det. Precis som mina kollegor gjorde tidigare frågar jag Paulina Brandberg: Var är de konkreta förslagen?