Fru talman! Över hela landet och i flera branscher sker nu neddragningar av personal. Folk blir av med jobbet, och de som får behålla det får ofta en mer pressad arbetssituation.

Stress är ett stort problem på svensk arbetsmarknad inom både privat och offentlig sektor. Aldrig förr har så många varit sjukskrivna på grund av stress, och som lyftes fram i den tidigare debatten är kvinnor inom välfärdsyrken särskilt utsatta.

Det är väl belagt att det är främst dålig arbetsmiljö och en obalans mellan krav och resurser som gör folk sjuka av jobbet. Hög arbetsbelastning är ett vanligt problem och en viktig förklaring till hög sjukfrånvaro inom vård, skola och omsorg. I spåren av varsel om uppsägning inom flera sektorer riskerar problemen att öka. Omorganisationer är alltid påfrestande för de anställda, och samtidigt höjs kraven på den enskilde när man får färre kollegor och bredden av kompetens på arbetsplatsen minskar.

Hög arbetsbelastning och stress är inte enbart ett problem här och nu utan äventyrar också människors långsiktiga hälsa. Över 3 000 människor dör i förtid på grund av jobbet, och den största andelen av fallen orsakas av stressrelaterad ohälsa. Arbetsmiljöverket bedömer också att antalet kommer att öka i framtiden.

Med anledning av detta ställde jag i min interpellation ett antal frågor till Paulina Brandberg, som är ansvarig minister för just arbetsmiljöfrågorna i regeringen. Det var tre olika frågor, och alla dessa frågor har statsrådet haft god tid på sig att besvara. Hon nöjer sig dock med att i sitt svar här i kammaren konstatera ett antal saker och helt låta bli att svara på mina frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet säger ingenting om vilka insatser hon är beredd att göra. Inte heller nämner hon några som helst reformer, det vill säga konkreta förslag till åtgärder som hon kan tänka sig att lägga fram för att bättre förebygga stress på arbetsplatserna. Jag frågade alltså inte statsrådet om det är ett problem med stress i arbetslivet eller vilka grupper som är särskilt utsatta, utan jag undrade vad regeringen och statsrådet Paulina Brandberg är beredda att göra åt problemet med stress i arbetslivet.

Jag hoppas att statsrådet i sitt kommande inlägg kan ge lite färre beskrivningar av verkligheten och i stället komma fram till några svar på mina frågor om ohälsosam stress - något hon själv beskriver som en viktig fråga för regeringen.