Fru talman! Förmodligen står vi här just i dag och debatterar försvarsvilja lite extra på grund av Rysslands orättfärdiga krig mot det tappra folket i Ukraina. Våra tankar går till dem.

Det finns många olika definitioner av vad försvarsvilja skulle kunna tänkas vara, definitionsmässigt. Försvarsmakten har en, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har en annan och så vidare, men om det är något som går som en röd tråd genom alla dessa definitioner är det vackra ord som "vi", "alla", "vårt", "oss" och "varandra".

Precis som statsrådet Bohlin framförde är det en uppdatering på gång av broschyren Om krisen eller kriget kommer. I dagens version står det: "En av våra viktigaste tillgångar när något hotar oss är vår vilja att hjälpa varandra."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tackar statsrådet Bohlin för bra svar. Det finns säkert sex bra argument som tilltalar mig och som jag inte har något emot. Det gäller allt från informationsinsatser till ämnesplan, uppdaterad broschyr, beredskapsvecka, brev till 16-åringar och mer stöd till frivilligorganisationer. Detta stöder jag som socialdemokrat starkt.

Jag ser gärna detta, och jag vet att det kommer att ske: Vi måste utveckla vårt totalförsvar, även den civila delen, och där kommer försvarsviljan förr eller senare in.

Det finns även en aspekt här och nu, nämligen att vi förhoppningsvis är på randen till att gå med i Nato. När vi går in i Nato är det inte bara historiskt, utan det är ett nytt skede för våra kvinnor och män - för hen som ska försvara inte bara våra nationsgränser utan också ingå i ett kollektivt, gemensamt försvar långt utanför nationens gränser.

Apropå definitioner av försvarsvilja i Sverige skulle vi kunna lyfta fram begrepp och definitioner såsom att det är ett bra land att leva i och att vi har tillit till varandra och till myndigheter samt inställningen att bidra till totalförsvaret. Men här finns några saker som skaver, och det är ytterligare ett argument för att jag står här i dag och vill debattera försvarsvilja. Det gäller synen på den gemensamma hotbilden och även hur vi i statsledningen - vi alla här, även i riksdagen - kommunicerar försvarsviljan.

Jag har funderat på vad som hände i Sälen i januari 2024. Jag har vridit och vänt på hur statsrådet och även överbefälhavaren presenterade sina bilder av krigshotet. Det blev nog för mycket och för starkt. Jag tror nämligen att det uppstår en frustration och ett motivationsgap bland befolkningen om, låt oss säga, statsledningen springer i väg och är på en annan nivå och har en annan tonalitet när vi pratar om risken för kris och krig. Med andra ord, fru talman: Jag anser att det inte blev bra i januari.