Fru talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation.

Att få organisera sig i fria och oberoende fackföreningar är en grundläggande mänsklig rättighet. Trots det är det i många av världens länder fortfarande förknippat med stor fara. Runt om i världen avskedas, trakasseras, fängslas och mördas modiga kvinnor och män bara för att de har valt att organisera sig på sina arbetsplatser och krävt sina grundläggande rättigheter. Att säkerställa löntagares rättigheter på arbetsmarknaden är centralt för att lägga grunden för en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling.

Ska fattigdomen och de ekonomiska klyftorna minska krävs fria fackföreningar som garanterar att den ekonomiska tillväxten kommer fler till del och att företagens vinster fördelas på ett mer rättvist sätt. Klyftorna mellan kvinnor och män kommer inte att kunna bekämpas om man inte säkerställer kvinnors rättigheter på arbetsmarknaden.

Attackerna mot arbetstagare ligger på en permanent hög nivå globalt. Det visar Global Rights Index 2023 som kartlägger hur mänskliga rättigheter i arbetslivet respekteras. Indexet som sammanställs varje år av världsfacket ITUC visar på en negativ utveckling, där yttrandefriheten är hårt ansatt och fackligt arbete är förenat med livsfara. Rapporten visar att 42 procent av de granskade länderna begränsar yttrande- och organisationsfriheten, vilket är en kraftig ökning de senaste tio åren. Vidare förbjuds arbetstagare i 77 procent av länderna att gå med i facken, och strejkrätten inskränks i 87 procent av länderna. Det är inte heller ovanligt att arbetstagare utsätts för våld och arresteringar, och i rapporten konstateras det att fackligt aktiva har dödats i åtta länder.

Regeringen har valt att fokusera på handel och näringsliv inom det svenska biståndet. Det innebär tveklöst betydande utmaningar. Situationen för arbetstagare är mycket allvarlig i en lång rad länder, av vilka Sverige bedriver handel och har samverkan med flera. Det gäller till exempel länder som Bangladesh, Indien, flera länder i Afrika med mera. Det ger skäl att särskilt se över vilken strategi Sverige har för att värna fackliga rättigheter i det internationella arbetet. Trots det nämns inte arbetstagares rättigheter en enda gång i regeringens reformagenda för biståndet. Hur kan det komma sig? Anser inte ministern att fackliga rättigheter är tillräckligt viktiga?

Ministern har en övertro på att handel och näringsliv skapar jobb och därmed förhindrar fattigdom. Det är tyvärr inte så enkelt. 21 procent av alla som har ett jobb i världen i dag lever trots det i djup fattigdom. I Afrika är siffran ännu större, där en tredjedel lever i fattigdom trots att de har ett arbete. Ungdomar och kvinnor är särskilt utsatta. För att handel ska gynna en hållbar utveckling behöver insatser riktas för att förbättra levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck och ske med respekt för mänskliga rättigheter och miljö.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Har regeringen gjort någon konsekvensanalys av hur den förändrade inriktningen av svenskt bistånd kan påverka arbetstagares rättigheter i länder som Sverige bedriver handel och samarbete med? Jag skulle vilja ha svar på den frågan, men jag tycker inte att jag fick det. När det gäller kontakten med fackföreningsrörelsen har den, som jag har förstått det, varit i stort sett obefintlig när det gäller diskussioner om just fackliga rättigheter. Varför är det så, om nu detta med handel och näringsliv är så viktigt? Och har ministern under sina utrikesresor passat på att föra fram kritik när det gäller just brister i de fackliga rättigheterna?