Fru talman! Vi ska uppehålla oss en stund vid just bosättningslagen, som tillkom 2016, och det berodde just på att det inte fanns en tillräckligt god ordning. Det var en socialdemokratiskt ledd regering som insåg det som en socialdemokratisk statsminister också upprepade väldigt många gånger till kommunerna: Alla måste ta ansvar.

Vilka kommuner var det som inte gjorde det? Vilka sa att de inte tänkte ta emot några? Även om de kanske hade en bättre bostads- och arbetsmarknad än många andra sa de: Vi vill inte! Det var moderatledda kommuner, borgerliga kommuner, som aktivt valde att ställa sig utanför ansvarstagandet. Till slut var det nödvändigt att införa en lagstiftning för att dela på ansvaret, baserat på kriterier som var viktiga för integrationen. Det handlar om sådant som vilka förutsättningar det finns för att lära sig svenska språket, vilka förutsättningar det finns för att få ett jobb och vilka förutsättningar det finns för att få en bostad. Det var bland annat mot bakgrund av dessa kriterier som lagen tillkom.

Flera år efter att lagen infördes gjorde Riksrevisionen en granskning av hur denna lagstiftning har fungerat. Riksrevisionen kom fram till att den har tjänat sitt syfte.

När vi lämnade regeringsmakten hade vi halverat etableringstiden. Jag tänker att det inte är gott nog, men det är ändå en bra bit på vägen. Nu ligger ett beställningsjobb från Danderyd med flera kommuner om att avskaffa eller ändra den ordningen. Man säger att man vill öka flexibiliteten för kommuner att välja. Jag förstår det, men jag tycker att man också ska säga tydligt i den här kammaren att det är detta som gäller.

Integrationspolitik handlar om att skapa förutsättningar - att ge både kommuner och individer förutsättningar. Jag tycker att det är rimligt att det står i paritet till de krav man ställer. Ställer man höga krav, vilket jag tycker att man ska göra, behöver man också skapa bättre och rättvisa förutsättningar att leva upp till dem.

Men den här regeringen och integrationsminister Johan Pehrson skapar inte förutsättningar. De fokuserar på krav efter krav och rycker sedan undan de här kommunersättningspengarna. Adrian Magnusson lyfte ett exempel i kammaren. Jag har min egen valkrets, där man blir av med dessa pengar. Men man har tagit ett större ansvar än många andra.

På vilket sätt menar då statsrådet att man har goda förutsättningar att göra dessa integrationsinsatser och få människor dit vi vill att de ska vara - de ska vara mitt i samhället och tjäna samhället väl?

Min fråga till statsrådet är: Vilka förutsättningar, som är i paritet med de krav man ställer, skapar integrationsministern för kommuner eller individer?