STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Min interpellation ställdes med anledning av en debattartikel i Dagens Nyheter av socialminister Jakob Forssmed. Interpellationen är ställd direkt till honom utifrån hans egna resonemang. Ändå har man nu valt att fördela ärendet till Acko Ankarberg Johansson. Det är förstås trevligt att få debattera med henne, men ordningen är högst märklig med tanke på min interpellations karaktär.

Fru talman! Jag går vidare till ämnet. Socialministerns artikel handlar om den kristna fastan. Han skriver om detta med att avstå tillgångar för ett högre syfte. Forssmed skriver: "Att avstå något skapar förståelse för och ökar solidariteten med den som inte har. Fastan ger möjlighet att få syn på både oss själva och vår omgivning."

Han skriver också om värdet i att hjälpa människan att skilja det som hon begär i stunden från det som hon faktiskt behöver.

Jag läste artikeln med stor behållning. Det var ett uppfriskande inlägg som manar till eftertanke. Forssmed argumenterar för att denna aktiva handling, att medvetet avstå, är viktig att uppleva för individen men att det i grunden är en gemensam handling som finns till för att skapa solidaritet.

Detta är väl fina grejer - eller hur? Men givet att skribenten är medlem i den svenska regeringen börjar man ju fundera i ett bredare perspektiv.

Här får vi höra att enskilda ska fasta för att förstå hur mindre bemedlade har det. Enskilda uppmanas också av en företrädare för ett annat parti att köpa billigare mat. Samtidigt ser vi nu stora besparingar i sjukvården, och hushållen får det svårare och svårare att få ekonomin att gå ihop.

Ja, vi får höra att individerna har ett ansvar. Men vilket ansvar har samhället? Vilket ansvar har man för den situation som vi nu ser i svensk sjukvård? Vi ser cancersjuka som går ut i medier och är oroliga för att deras vård ska äventyras. Vårdpersonal oroar sig nu över om de ska ha sitt jobb kvar. Vilket ansvar har samhället i den situationen?

Vi får läsa från socialministern att enskilda individer ska fasta för att begå en solidarisk handling. Man ska fasta och avstå för ett högre syfte.

På vilket sätt avser statsrådet att ta initiativ för att de med stora resurser också ska avstå lite mer av sitt välstånd för ett högre syfte? Det är en fråga som jag hade tänkt ställa till Jakob Forssmed utifrån hans eget resonemang i hans egen artikel. Nu hoppas jag i stället få svar av hans partikamrat.

(Applåder)