Fru talman! Det har varit en intressant diskussion. Det lär man säga. I mitt förra inlägg talade jag lite om min början i politiken. När jag kom hit till riksdagen efter valet 2014 diskuterade vi också de här frågorna. Vi har diskuterat dem sedan dess, vartenda år. Ministrar, tjänstemän och personal på departementet har kommit och gått, liksom själva departementet för den delen. Men vartenda år har det varit en kamp om både medel och hanteringen av dessa frågor.

Jag är oerhört nöjd att vi har lyckats komma till ett läge där vi får fleråriga beslut om att få bekämpa över huvud taget. Men det behövs en hel del mer, och vi har en lång väg kvar att gå.

Finansieringen har dragits ned. Det såg sämre ut förra året än det har gjort på många år. Detta fortsätter nu. De pengar som nu är aktuella räcker inte på långa vägar, och det behövs besked. Jag förstår också alla formella processer, och vi får väl se var det landar i vårändringsbudgeten. Men jag förväntar mig att även den här regeringen, precis som tidigare regeringar, hur motvilligt det än har varit på sina håll, faktiskt levererar så att människor har en dräglig tillvaro i de här områdena. Sedan får vi återkomma till långsiktigheten och det statliga ansvaret för samordning och bekämpning på fler platser någon gång i framtiden, för jag tror inte att vi kommer att landa i en tillfredsställande situation det här året, tyvärr. Tack för debatten!

(Applåder)