Herr ålderspresident! Förra gången statsrådet och jag debatterade dessa frågor - bankernas övervinster och situationen för hushållen - ställde statsrådet, enligt mejl som jag har fått, 48 frågor till mig, men han svarade inte på så många av mina frågor.

Jag har fått en fråga, men statsrådet har fortfarande inte svarat på de frågor som jag har ställt. Så jag tänkte, liksom statsrådet, inte svara på den, utan jag ska försöka få svar på mina frågor.

Statsrådet verkar väldigt stolt över den nya politiska inriktningen. Det är väl bra - det ska förstås ett statsråd vara. Men jag är inte så nöjd. Vi har en ekonomisk kris, vi har vårdkris, vi har bostadskris, vi har bland de lägsta tillväxterna i Europa och vi har en kris för många hushåll som har det väldigt tufft i dag - det som vi pratar om.

Jag undrar fortfarande om statsrådet är nöjd med de insatser man har gjort, mot bakgrund av att ensamstående föräldrar som jobbar hårt ändå måste låna pengar för att kunna sätta mat på bordet till sina barn. Statsrådet ser att skuldsättningen har ökat med 17 procent - det är väl ändå ett tecken på att många där ute kämpar?

Detta bryr jag mig om. Detta tycker vi socialdemokrater är upprörande och inte värdigt det här landet. Saker måste göras. Därför har vi förslag på insatser och ett sätt att finansiera dem, och det eldar inte på inflationen. Detta har statsrådets närmaste chef, finansministern, också sagt. Vi har en ansvarsfull budget.