Herr ålderspresident! Engagemanget i dessa frågor i Sveriges riksdag är brett och väl känt. Jag tror nog att Laila Naraghi har goda skäl för att inte vara här i dag. Inte minst hon och Martina Johansson och andra har varit otroligt uthålliga både i denna fråga och i en rad andra. Ann-Charlotte Hammar i Moderaterna har också drivit på. Detta ifrågasätter jag alltså inte alls.
Nu handlar det mer om hur vi ska hantera dessa frågor på ett lämpligt sätt framåt. Då kan man ta fasta på det som Anna-Belle Strömberg tog upp när det gäller lex Tintin och kanske framför allt den erfarenhet som ligger bakom det initiativet. Det är naturligtvis så att inte några barn ska behöva uppleva eller utsättas för det som det barnet fick uppleva.
Jag tycker att det är en förpliktelse för alla oss som på olika sätt kan påverka framtiden att ta intryck av den typen av tragiska händelser och föra diskussion med berörda, expertis och andra om hur man kan arbeta framåt. Det gäller också frågan om hur barns perspektiv och barns intressen kan tas till vara i rättsprocessen när det gäller vårdnad, boende och umgänge på ett bättre sätt än vad som är fallet i dag.
Det är väl i hög grad den erfarenhetsbakgrunden som gör att vi står här i dag och nu med gemensamma krafter blickar framåt.
Jag tycker att vi nu gradvis med gemensamma krafter har tagit tag i flera brister på familjerättens område. När det gäller utredningen om tryggare hem, en utredning som berör flera av de frågor som vi talar om här, har vi sagt att det ska komma en lagrådsremiss före sommaren och en proposition efter sommaren. Det kommer att bli ett viktigt steg att ta det framåt.
Man kan säga att bodelningsfrågorna är besläktade med dessa frågor. Vi har sagt att vi under året kommer att tillsätta en utredning för att belysa detta, inte minst när det gäller att komma åt problem där bodelning används som ett verktyg mot den svagare parten i samband med en skilsmässa.
De frågor som vi nu talar om hör till det sammanhanget.
Jag vill på nytt understryka att vi inte blockerar någonting. Den ärliga beskrivningen av de 5 000 utredningssidor som Martina Johansson refererade till är däremot att de i denna fråga drar åt lite olika håll, även om kanske ingen specifikt har gått till botten med frågan. Jag tycker att det är en ärlig beskrivning av det. Det gäller inte att det bakomliggande problemet finns och att barns rättigheter ska tas till vara på ett bättre sätt än i dag. Men i några fall pekas det på att vi borde utreda ombudsfrågan. I ett annat fall avvisas ombudsfrågan med argument om att socialtjänsten kanske är bättre skickad att ta vara på barns rättigheter också inom ramen för en domstolsprocess.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Detta säger jag inte som en undanflykt, utan jag säger det mer som en rättvisande beskrivning av underlaget.
Nu överväger vi noggrant vad som är nästa steg när det gäller just barns ställning i rättsprocesserna. Detta är en viktig diskussion som jag tror kommer att påverka också de kommande stegen framöver. Jag är säker på att vi kommer att kunna göra detta i mycket bred enighet i det här huset när vi blickar framåt.