Herr talman! Den sista frågan från Kadir Kasirga är exakt det som utredningen bland annat ska titta på.

Utredningens uppdrag handlar inte om att ta bort ett ämne. Modersmålsundervisningen ger elever möjlighet att utveckla ett av sina språk men också att utveckla identiteten, precis som interpellanterna har tagit upp. Mycket tyder på att studieresultaten kan förbättras om man deltar i en god modersmålsundervisning. Vi behöver dock veta mer om frågan, just för att Sverige har ett annorlunda system för modersmålsundervisning än de flesta andra jämförbara länder.

Skälet till att jag tog upp de nationella minoritetsspråken var att de nämns i en av interpellationerna. Jag tror att Mirja Räihä också tog upp frågan.

Om man inte behärskar ett nationellt minoritetsspråk så pass att man kan tala det är förstås en timme i veckan inte mycket, men det är ändå bättre än ingenting. Det kan leda till att man får upp ett intresse för språkfrågorna.

Dessutom är ju några av minoritetsspråken väldigt små, till exempel de samiska språken. Det kan vara bara några hundra människor som talar dem i Sverige i dag. Därmed blir detta också ett sätt att rädda dessa språk från att utraderas, så att säga, det vill säga om fler unga människor blir intresserade av att lära sig något av de samiska språken. Genom den förändrade lagstiftningen ges denna möjlighet i större utsträckning.

Jag förstår naturligtvis också att om man aldrig har pratat språket hemma är en timme i veckan ganska lite. Men det förbättrar åtminstone möjligheterna för språken att överleva, och jag tycker att det kan vara gott så.