Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Låt mig först konstatera att det fortfarande inte fanns ett enda konkret resultat att redovisa gällande den förda politiken, trots att statsrådet fick en chans till. Ingen lärare har räddats, ingen skolpedagog har räddats, ingen rektor har räddats och ingen skola har sluppit läggas ned tack vare den politik som regeringen bedriver för att på något vis mota den ekonomiska krisen i svensk skola. Jag tycker att det är tråkigt. Det är bedrövligt för Sverige att det ska se ut så.

När det gäller ansvaret för svensk skola blir svaret att vi på kort sikt ska ha en kommunreform som på något vis ska rädda skolan. Jag tycker att det är ett svar som inte riktigt lever upp till förväntningarna på hur man bör hantera en akut kris.

Hur det än är har regeringen nämligen ansvar för spelreglerna när det handlar om lagarna, läroplanen, finansieringsprincipen och ramarna. I och med att vi har ganska många små kommuner i Sverige - så ser det ju ut - behöver man ha en buffertfunktion hos regeringen för att kunna möta svåra ekonomiska kriser. När det blir en epidemi eller pandemi kan vi samla oss i Sverige och gå upp i något slags stabsläge och klara krisen, men när det kommer till skolan och kommunerna kan regeringen tydligen inte nå dit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min andra fråga handlar om hur statsrådets och regeringens politik ser ut för att förskollärare, lärare och rektorer ska stanna kvar i yrket i det läge som råder. Lotta Edholm säger att regeringen vidtar flera åtgärder för att stärka professionerna, men det ges bara ett exempel på en åtgärd: Man hänvisar, återigen, till en utredning. Jag vet inte om statsrådet möjligtvis kan ha redovisat ett par ytterligare åtgärder.

Jag är helt överens med statsrådet om att lärarnas tid ska gå till undervisning, men jag tänker att planen väl ändå måste vara mycket större än så. Jag tänker till exempel på hur det ser ut med lärarutbildningens attraktionskraft. Den är tyvärr i botten; det krävs i princip 0,0 på högskoleprovet för att komma in. Det är ett stort problem som jag tycker att vi borde ta tag i, för annars sjunker kunskapsnationen Sverige på sikt till botten.

Sveriges Skolledare menar att nedskärningarna allvarligt hotar kvaliteten i utbildningen och möjligheten att bedriva en likvärdig skola. Man menar också att såväl elevers som lärares och skolledares arbetsvillkor är väldigt dåliga. Elevorganisationerna varnar för elevernas arbetsmiljö och mentala hälsa. På arbetsmarknaden finns det i dag 35 000 lärarutbildade personer som har lämnat skolan för andra yrken. Samtidigt råder det lärarbrist i Sverige.

Det är ingen ljus bild av svensk skola vi ser. Attraktionen att vara kvar i yrket är mycket låg. Det är en akut situation, och i detta ekonomiska läge förvärras krisen djupt. I jobbannonser kan vi se att man söker lärare som brinner för sitt jobb, men jag är rädd att lärarnas gnista har brunnit ut. Vad vill skolministern göra för att tända den där gnistan igen? Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att lärare och rektorer ska orka stanna kvar i skolan? Vad vill statsrådet göra för att vända utvecklingen? Det är en mörk bild vi ser.