Herr ålderspresident! Riksrevisionen har riktat svidande kritik mot Samhall och regeringen för styrningen av bolaget. Jag skulle dock vilja börja i den andra ändan och prata lite om vad som är bra med Samhalls verksamhet.

Samhall ger människor en plats på arbetsmarknaden där det annars inte självklart hade funnits en. Det betyder mycket för många och allt för en del. Människor som skadat sig eller fötts med en funktionsnedsättning och som har nedsatt arbetsförmåga får på Samhall en chans att arbeta och utvecklas på sina villkor och efter sina behov samtidigt som de bidrar och är en del av svensk arbetsmarknad.

Samhall visar att du har något att ge, oavsett vem du är, om bara arbetslivet och samhället ger de rätta förutsättningarna. På Samhall får människor en chans att på den reguljära arbetsmarknaden - i öppen konkurrens - visa och bevisa att de kan bidra, och de får stöd för att kunna gå vidare till andra företag om det är möjligt.

Samhall är jämlikhet, delaktighet och solidaritet förpackat i ett bolag. Det är en del av det finaste vårt samhälle har - den del där vi tar vara på varandra och tar hand om varandra, där vi låter människor växa, ge vad de kan och ta ansvar efter sina förutsättningar och där vi låter människor göra sin plikt och kräva sin rätt till försörjning och delaktighet. Samhall är helt enkelt en plats där möjligheter, hopp och framtidstro skapas för människor.

Så borde det i alla fall vara. Det kanske låter lite högtravande, herr ålderspresident, och det kanske inte stämmer i alla lägen. Men detta är målet med verksamheten - den finns där för människorna som behöver den.

Det är dock inte bara det Samhall som jag beskrev som existerar - i så fall hade vi ju knappast varit här i kväll, herr ålderspresident. Då hade Riksrevisionens rapport, som vi utgår från i dag, inte sett ut som den gör, och vi hade inte haft anledning att debattera den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Samhalls samhällsuppdrag

Riksrevisionen konstaterar att det har varit för mycket fokus på den marknadsmässiga utvecklingen av Samhall och för lite fokus på de individer som Samhall finns till för. Människor får inte det stöd och den anpassning som de skulle behöva i tillräckligt stor utsträckning.

Riksrevisionen pekar framför allt ut två saker som problematiska, herr ålderspresident. Den ena är bolagsformen. Samhall är organiserat som ett aktiebolag, och med detta kommer krav på vinst som är överordnade det mesta. Den andra är merkostnadsersättningen, som inte har följt den ekonomiska utvecklingen. Eftersom den har stått still har den i stället varit en del i att tvinga Samhall till att öka andra intäkter och genomföra besparingar.

Mot den bakgrunden är det ganska anmärkningsvärt att regeringen väljer att se över allt annat runt styrningen av bolaget men slår fast att Samhall även fortsättningsvis ska vara ett statligt bolag och att man i sin analys lyfter fram att det för att råda bot på Samhalls problem krävs ökade intäkter och större affärsmässighet.

Nog för att regeringen har aviserat att merkostnadsersättningen ska höjas, vilket naturligtvis är bra, att utredningen ska överväga ökad individualisering och att flera andra delar ska utredas, men det duger inte. De problem som Riksrevisionen lyfter fram nu är tyvärr inte heller den nyhet som de borde vara. Vi hörde tidigare att man har gjort utredningar förr, vilket stämmer, och att detta har framkommit även då.

Utöver de två stora frågorna - organisationsformen och merkostnadsersättningen - finns det fler problem som har lyfts fram flera gånger, bland annat bolagets omvandling från att ha basen i egen produktion i egna verkstäder till att i dag framför allt vara ett tjänsteföretag som levererar exempelvis städning till andra.

Det stöd som finns har minskat, och arbetsgrupperna har blivit större och större. Antalet tjänstemän som finns för stöd och ledning har mer än halverats trots att arbetsstyrkan på Samhall är lika stor i dag som tidigare.

De arbeten som erbjuds uppfyller inte kraven på att vara utvecklande. Begränsningen av de områden Samhall verkar inom gör också att alla som enligt samhällsuppdraget skulle anvisas till Samhall inte kan få den möjligheten, för det finns inte arbeten på Samhall.

Dessa problem har som sagt varit kända under ganska lång tid, men det politiska intresset har varit rätt litet. Andra frågor har gått före. Ibland har det kanske varit rätt - prioriteringar måste trots allt alltid göras, och allt kan inte göras samtidigt. Men när det nu genomförs en utredning av styrningen och flera av dessa delar - anvisning, stödinsatser, målgrupp och så vidare - ingår är det orimligt att regeringen sätter gränsen för vad som ska utredas vid just organisationsformen.

Herr ålderspresident! Jag är inte helt övertygad om att det är fel att driva Samhall i denna form, men det finns flera anledningar till att det kan behöva tittas på. Riksrevisionen lyfter också fram detta i sin rapport.

Det finns även anledningar att fortsätta ha det som i dag. Det finns till exempel en meningsfullhet i att man är anställd i ett aktiebolag som spelar enligt samma regler som andra. Men om individerna inte får prioritera sin utveckling och sina möjligheter att gå vidare i tillräckligt stor utsträckning, och om det beror på detta, måste man ändå kunna titta på den frågan.

Riksrevisionen är väldigt tydlig med att man ser organisationsformen som ett av de stora problemen. Då är det väldigt svårt att acceptera regeringens begränsningar i en i övrigt ganska bra utredning, herr ålderspresident.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Samhalls samhällsuppdrag

Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)