Herr ålderspresident! Jag ska inleda med att förklara hur det gamla systemet fungerade. Där var det två krav som gällde. Krav nummer ett var att man skulle ha en lön i enlighet med kollektivavtal eller branschpraxis. Det andra kravet var att man också skulle kunna försörja sig på den lönen. Det var två krav.

Det var inte politikerna som bestämde nivån för vad som är branschpraxis eller i enlighet med kollektivavtal. Det bestäms av parterna i branscherna. Det var inte heller politikerna som bestämde nivån för vilken lön man anser att människor kan försörja sig på, utan det gjorde myndigheterna.

Jag var inte med och satte praxisen 13 000 kronor. Men jag tror att den kanske kommer av att det är ungefär där som nivån ligger för studenter och för dem med sjukersättning. Det är nivån för dessa grupper i samhället som politiken har bestämt att de ska klara sig på. Det är lågt.

Vi i Miljöpartiet vill höja både studiemedlen och sjukersättningen. Vi tycker inte att 13 000 kronor i månaden är en hållbar nivå, särskilt inte efter den skenande inflationen och med matpriser som har höjts med 25 procent.

Det skriver vi också i vår reservation. Vi tycker definitivt att nivån måste ifrågasättas. Går det att försörja sig i Sverige på 13 000 kronor? Nej, vi behöver höja nivån för dem som i dag lever så ekonomiskt utsatt.