Herr ålderspresident! Vi behandlar i dag 28 motioner från den allmänna motionstiden rörande arbetskraftsinvandringen. Motionerna innehåller sammanlagt drygt 30 yrkanden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetskraftsinvandring

Det är Liberalernas mening att samtliga dessa yrkanden bör avslås, i enlighet med utskottets förslag. Den huvudsakliga förklaringen till detta är att det pågår ett viktigt arbete inom Regeringskansliet i syfte att på ett genomgripande sätt reformera de regler som för närvarande normerar arbetskraftsinvandringen.

Målsättningen är att skärpa villkoren för den lågkvalificerade arbetskraftsinvandringen och samtidigt främja en invandring av högkvalificerad arbetskraft. Utgångspunkterna för detta arbete är dels att det finns en betydande arbetskraftsreserv i vårt land som, om lämpliga åtgärder vidtas, kan matcha efterfrågan på lågkvalificerad arbetskraft, dels att det vad gäller kvalificerad och inte minst högkvalificerad arbetskraft råder en genuin och svårlöslig arbetskraftsbrist.

Vi i Liberalerna tycker därför att det är lämpligt att vänta på resultatet av detta viktiga reformarbete utan att introducera partiella reformer i den nu gällande ordningen, som trädde i kraft så sent som den 1 november 2023.

Herr ålderspresident! Ändå kan det vara intressant att närmare kommentera några av de motioner som vi diskuterar i dag, inte minst för att de på ett tydligt sätt visar hur pass splittrad oppositionen är i allt som har med migrationen att göra. Det finns partier, exempelvis Centerpartiet och Miljöpartiet, som inte alls vill ha ett lönegolv för arbetskraftsinvandrarna, medan andra, exempelvis Socialdemokraterna, vill ha ett lönegolv som motsvarar medianlönen på den svenska arbetsmarknaden.

Miljöpartiet och Centerpartiet vill inte ha någon som helst arbetsmarknadsprövning utan ett invandringssystem som enligt deras mening borde vara helt efterfrågestyrt - eller, för att säga det med andra ord, helt arbetsgivarstyrt. Å sin sida vill både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna övergå till ett myndighetsstyrt system som påminner om de regler som gällde fram till den reform som trädde i kraft 2008.

Somliga oppositionspartier vill avskaffa det så kallade spårbytet medan andra vill ha det kvar - och så vidare. Det handlar inte om detaljer utan om helt olika principer för hur arbetskraftsinvandringen borde regleras. Hur det egentligen skulle bli om det i framtiden bildades en regering med dessa partier som underlag kan inte ens gudarna veta.

Herr ålderspresident! Om vi nu övergår till att betrakta några av oppositionens kommittémotioner var för sig kan en hel del intressanta aspekter uppmärksammas. Jag börjar med Socialdemokraternas kommittémotion och hur den beskriver den nuvarande regeringens insatser i kampen mot arbetslivskriminaliteten och utnyttjandet av invandrad arbetskraft.

I Socialdemokraternas tycke har den nya regeringen slöat ordentligt i detta avseende, och därför påstår man att året 2023 var ett förlorat år gällande arbetet mot de redan nämnda missförhållandena. Är detta en sanningsenlig beskrivning av det som har inträffat eller bara ett kapitel till i den historierevisionism som Socialdemokraterna på sistone har ägnat sig åt inom migrationsområdet? Låt mig anföra ett par siffror för att kunna belysa sanningshalten i Socialdemokraternas påstående, herr ålderspresident.

Under åren 2015-2021 genomfördes i genomsnitt 1 554 arbetsplatsinspektioner per år. Det är facit från de socialdemokratiska regeringsåren. Hur har det då blivit under den nya regeringen? Har den försummat denna den mest direkta åtgärden vi har inom detta område? Inte på minsta sätt - tvärtom: År 2023 genomfördes 3 200 arbetsplatsinspektioner, alltså dubbelt så många som genomsnittet under de socialdemokratiska regeringsåren och långt över vad Socialdemokraterna någonsin presterade i detta avseende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetskraftsinvandring

Vad gäller socialdemokraternas, men också vänsterpartisternas, paradförslag om att återinföra en arbetsmarknadsprövning har vi en lärorik historia att blicka tillbaka på. Det var den socialdemokratiskt kontrollerade fackföreningsrörelsen som i slutet av 1960-talet krävde ett stopp för konkurrerande arbetskraft från utlandet, och man fick stoppet av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Arbetsmarknadsprövningen blev redskapet för att nå detta syfte, och resultatet blev att vår arbetsmarknad i praktiken helt stängdes för utländsk arbetskraft från början av 70-talet och fram till 2007.

Detta var en extrem form av arbetsmarknadsprotektionism som skadade vår tillväxtförmåga i en tid av växande globalisering, där bristen på rätt arbetskraft hämmade vår internationella konkurrenskraft.

Denna nästan hermetiska slutenhet var en produkt av precis den typ av myndighetsbaserad och i grunden fackföreningsstyrd arbetsmarknadsprövning som både socialdemokraterna och vänsterpartisterna verkar vilja återinföra. På den tiden skulle tillståndet sökas i förväg från utlandet till Invandrarverket, som i sin tur konsulterade Arbetsmarknadsverket, som i sin tur remitterade ärendet till berörd facklig organisation. Resultatet var, som kunde förväntas, en arbetskraftsinvandring från tredjeländer som kom så nära noll som det över huvud taget var möjligt. En sådan ordning, eller någon liknande, vore i dag än mer förödande för Sveriges utveckling än vad den var tidigare.

Herr ålderspresident! Låt mig nu betrakta den kommittémotion som är raka motsatsen till socialdemokraternas och vänsterpartisternas myndighetsstyrda ansats, nämligen Miljöpartiets. Detta gäller också i stort sett Centerpartiets kommittémotion.

Miljöpartiets motion betonar inledningsvis vikten av att värna en efterfrågestyrd arbetskraftsinvandring till Sverige där de enskilda arbetsgivarnas bedömning av arbetskraftsbehovet är utgångspunkt. Det handlar om något som somliga säkerligen skulle betrakta som en extremt nyliberal ståndpunkt.

Problemet med denna ansats är framför allt dess principiella ensidighet, det vill säga att den bara lyfter fram en styrande princip - efterfrågan - eller ett intresse, i det här fallet arbetsgivarnas, som vägledande för normeringen av arbetskraftsinvandringen.

Herr ålderspresident! Ingen förnekar att arbetsgivarnas arbetskraftsbehov är viktigt, men det finns andra viktiga aspekter som bör beaktas i sammanhanget, inte minst hur arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft kan tillfredsställas på ett sätt som gynnar landets samlade utvecklingsbehov. Det är en självklarhet att arbetsgivarna vill få tillgång till den arbetskraft de behöver på det enklaste och snabbaste sättet som står till buds. Detta legitima men snäva perspektiv måste kompletteras med ett mer övergripande och långsiktigt perspektiv, som jag skulle vilja benämna ett utbuds- och integrationsperspektiv, där landets arbetskraftsreserv och behovet av att bryta ett alltmer samhällshotande utanförskap beaktas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetskraftsinvandring

Det är precis en sådan balanserad ansats, där det efterfrågestyrda perspektivet kombineras med ett samhällsstyrt perspektiv, som regeringen arbetar med nu för tiden och som kommer att bli grunden för en ny lagstiftning om arbetskraftsinvandringen.

Denna medelväg är för Liberalerna den rätta vägen att gå angående arbetskraftsinvandringen. Det är en väg mellan å ena sidan Socialdemokraternas och Vänsterpartiets ensidiga arbetsmarknadsprövning och å andra sidan Miljöpartiets och Centerpartiets ensidiga och arbetsgivarstyrda ansats. Det är så arbetsgivarnas intresse kan kombineras med ett mer övergripande samhällsintresse som i längden gynnar alla som bor i vårt land.

(Applåder)