Herr talman! Detta är en debatt som handlar om de sociala avgifterna, men i ärlighetens namn hade den kunnat hanteras betydligt bättre av skatteutskottet, för frågan har egentligen väldigt lite med socialförsäkringssystemet att göra.

Avgifter betalar man för en nyttighet som man får, men en stor del av de sociala avgifterna går inte direkt att koppla till några försäkringar. De försäkringar som har nämnts här, föräldraförsäkringen, pensionen, sjukförsäkringen etcetera, finansieras förstås av de sociala avgifterna, men bara upp till vissa inkomstnivåer. Därutöver får den som betalar in avgifterna inga nyttigheter. Detta är i själva verket en viktig finansiering av statsbudgeten som helhet.

Det är enligt lag inte möjligt för en kommun att ta ut en va-avgift som överskrider den kostnad kommunen har för va-systemet, men för staten är det tillåtet att göra detta genom det man kallar sociala avgifter. En tredjedel av de sociala avgifterna är dessutom den allmänna löneavgiften, det vill säga en avgift om 10 procent av inkomsten som går till något diffust med att stärka välfärden. Det har alltså ingen direkt koppling över huvud taget.

Detta är en viktig finansiering av statsbudgeten, och därmed liknar det mer en skatt än ett avgiftssystem. Detta är också något som påverkar företagen i allra högsta grad. Därför tror jag att det är ett viktigt steg om vi äntligen kan nå dithän att det åtminstone redovisas på löneutbetalningsavin så att medborgarna vet vad det här systemet kostar och vart pengarna egentligen går.

Jag yrkar därför bifall till Centerpartiets reservation 2, där vi menar att man måste göra en översyn av detta. Det är inte rimligt att vi så hårt beskattar lönearbete genom den allmänna löneavgiften och även genom delar av de andra avgiftssystemen.

Det är lite grann med sorg i hjärtat som jag konstaterar att tre tidigare allianspartier, som alltså tidigare har varit med om att sänka arbetsgivaravgiften för ungdomar, nu tillsammans med Sverigedemokraterna har bidragit till att göra en mycket kraftig höjning av arbetsgivaravgiften för just ungdomar. I ett läge där vi har en hög ungdomsarbetslöshet är detta definitivt inte vad Sveriges ungdomar, inte minst de som står utanför arbetsmarknaden, skulle behöva.

Herr talman! En viktig del i denna diskussion har varit att likställa friluftsorganisationer med idrottsorganisationer vad gäller möjligheten att inte betala sociala avgifter för ledare. Det finns en motion från Centerpartiet på det temat. Jag konstaterar också att det finns ett utredningsunderlag. Låt vara att beredning pågår inom Regeringskansliet, men nu har två av de fyra partierna, däribland Sverigedemokraterna här i talarstolen, pekat på att detta ska göras. Jag utgår alltså från att när vi nästa gång ser en statsbudget är detta förslag berett och klart.

Det är en anomali i systemet att en idrottsförening som betalar en idrottsledare har möjlighet att inte fullt ut betala sociala avgifter medan däremot friluftsorganisationer ska betala fullt ut. Nu efter att ha lyssnat på både Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna utgår jag från att detta kommer att korrigeras. Det kan inte bara vara tomt prat i ett läge där det faktiskt finns ett utredningsförslag som det bara är att gå vidare med. Nu är det upp till bevis. Talar man med kluven tunga, eller menar man allvar med det man säger i riksdagens talarstol? Därför yrkar jag inte bifall till utskottets förslag i betänkandet utan bifall till reservation 2.