Herr talman! Socialavgifter är en av delarna i vårt lands ekonomiska system som ger medel till de ersättningar och stöd som finns för att möta olika behov. Via sociala avgifter är företagen med och finansierar vårt gemensamma skyddsnät och våra socialförsäkringar.

Men det måste finnas en diskussion om rimlighet i nivån och långsiktiga förutsättningar. Man bör fortsätta utvärdera och diskutera nivån för och omfattningen av sociala avgifter, också i kombination med företagens förutsättningar att anställa och växa.

Delar i socialavgiftssystemet är som nämnts tidigare bland annat arbetsgivaravgifter, som i första hand betalas av arbetsgivare som har anställda. En annan del är egenavgifter, som betalas av fysiska personer som bedriver aktiv näringsverksamhet. Arbetsgivare ska också betala en allmän löneavgift. För 2024 uppgår arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften till som mest 31,42 procent av avgiftsunderlaget.

Herr talman! Det finns undantag och lägre nivåer. Till exempel finns det, som nämnts tidigare i debatten, sedan 2017 en rätt till nedsättning av arbetsgivaravgifter när en första person anställs i vissa enmansföretag.

Ett annat exempel är friluftslivsorganisationer, som i samband med att de betalar ersättning har möjlighet att få en nedsättning som är avgiftsfri om ersättningen som föreningen betalar under året inte uppgår till över ett halvt prisbasbelopp.

Herr talman! Socialavgifter tas ut för att finansiera de sociala trygghetssystemen. Det är viktigt att sambandet mellan de socialavgifter som betalas in och de förmåner som dessa avgifter är avsedda att finansiera i möjligaste mån upprätthålls. Jag ställer mig därför bakom utskottsmajoritetens bedömning att i samband med detta motionsbetänkande inte se behov av förändringar enligt de motioner som behandlas.

Vad gäller specifikt möjlighet och jämlikhet för avgifter för föreningar och organisationer som arbetar med idrott, rörelse och friluftsliv finns det anledning att belysa att utredningsbetänkandet Varje rörelse räknas – hur skapar vi ett samhälle som främjar fysisk aktivitet? under en av punkterna föreslår att friluftslivets organisationer ska jämställas med den organiserade idrotten och omfattas av regeln om halvt basbelopp. Mot denna bakgrund anser jag att vi bör avvakta Regeringskansliets beredning av förslaget och se vad det leder fram till. Det gör att motionerna med förslag i denna riktning bör avslås i dag.

Herr talman! Det har diskuterats, även i anföranden här, att arbetsgivaravgifterna tydligt bör framgå på arbetstagarens lönespecifikation – detta för att öka kunskapen och förståelsen för både skatter och avgifter men också för att skapa diskussion och acceptans för hur stora de ska vara. I förra veckan gav den borgerliga regeringen genom civilminister och min partikollega Erik Slottner en utredare i uppgift att ta ett första steg mot en sådan ordning. Mer specifikt handlar det om att en utredare ska föreslå hur man kan införa en skyldighet för myndigheter under regeringen att redovisa inbetalda sociala avgifter på lönespecifikationen.

Något missvisande är det när en del summerar ihop och kallar hela arbetsgivaravgiften för en skatt. Majoriteten av avgifterna relaterar till områden som pension, sjukförsäkring och föräldraförsäkring, det vill säga sådant som den anställde själv kan nyttja när behovet uppstår. Om en skatt betalas utan krav på direkt motprestation, som det heter, är avgiften däremot kopplad till just en sådan motprestation. Avgift är inte synonymt med skatt; det finns en saklig skillnad. Däremot utgör den allmänna löneavgiften, som faktiskt är en skatt, den enskilt största delen av arbetsgivaravgiften.

Det skulle vara välgörande om de svenska arbetstagarna var mer informerade om vilka skatter och avgifter som betalas i samband med anställning. Jag ser därför fram emot utredningens förslag och resultat. I förlängningen skulle det också kunna utgöra en möjlighet för samma upplägg även inom verksamheter utanför myndighetsvärlden.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på alla motioner.

(Applåder)