Herr talman! Det tillsattes i förra veckan en utredning om hur socialavgifterna ska synliggöras på lönespecifikationerna. Varför det finns ett behov av det är för mig oklart, även om ledamoten Caroline Högström redogjorde för regeringens ingång i detta tidigare. Men jag gissar att högerpartierna tror att folk i allmänhet går runt och tänker jättemycket på de bevingade orden som Svenskt Näringslivs vd en gång sa: ”Vad fan får jag för pengarna?”

Som en liten sakupplysning skulle jag då vilja berätta vad de sociala avgifterna går till: ålderspension, efterlevandepension, sjukförsäkring, arbetsskadeavgift, föräldraförsäkring, arbetsmarknadsavgift och allmän löneavgift.

Jag tror att de svenska löntagarna i allmänhet tycker att det är väldigt bra att det finns en pension när man blir gammal, en sjukförsäkring som träder in vid sjukdom och en föräldraförsäkring som finns där när man blir förälder. Sedan kan jag med ganska stor säkerhet säga att den som arbetar ofta tycker att pensionen borde vara högre och att ersättningen vid sjukdom borde vara tryggare och högre.

Herr talman! Det är ju inte något som kommer att förändras av att sociala avgifter syns på lönespecifikationen. Det kommer inte att göra att våra trygghetssystem automatiskt blir bättre. En förklaring till att högerpartierna vill genomföra detta är väl att de tänker sig att folk ska bli väldigt upprörda och undra ”Vad fan får jag för pengarna?” så att de sedan ska kunna sänka dem. Det blir nästan så dikten överträffar verkligheten när utredaren dessutom kommer från samma organisation som mannen som uttalade de bevingade orden, Svenskt Näringsliv.

Herr talman! Nu ska jag pausa utläggningen om regeringens tillsatta utredning och övergå till motionerna som vi behandlar här i dag.

Arbetsgivaravgifterna utgör i dag cirka 27 procent av de totala skatteintäkterna och utgör därför en viktig finansiering av trygghetsnätet för anställda. Den generella arbetsgivaravgiften är 31,42 procent, men det finns i dag en stor mängd undantag. Både unga och äldre i vissa åldersgrupper omfattas av nedsatta arbetsgivaravgifter liksom personer som arbetar med forskning och utveckling, personer som bor i vissa stödområden och vissa enmansföretag.

Nedsatta arbetsgivaravgifter har blivit ett populärt politiskt verktyg för att signalera att man satsar på olika saker. Men utvärderingar av nedsatta arbetsgivaravgifter visar att effekterna på sysselsättningen är små eller obefintliga.

Som exempel kan nämnas den nedsättning av arbetsgivaravgifterna med drygt 10 procent för personer i åldern 19–25 år som regeringen Reinfeldt genomförde. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering kom i sin utvärdering av reformen fram till att intäktsbortfallet per jobb av sänkningen uppgick till 1–1,6 miljoner kronor, vilket då var omkring fyra gånger högre än den genomsnittliga anställningskostnaden för 19–25-åringar. Den största effekten av skattesänkningen blir ökade vinster för företag med en stor andel unga arbetstagare.

Stöd till verksamheter och politikområden sker mest effektivt på utgiftssidan, menar vi. Arbetsgivaravgifterna ska användas för att finansiera offentlig verksamhet och offentliga försäkringar.

I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen att nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som är 15–18 år avskaffas. Sedan tidigare är även nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som är 19–23 år utfasad. Det är glädjande, menar vi, att regeringen nu tycks förstå att dessa nedsättningar är en ineffektiv politik. Vänsterpartiet anser att kvarvarande nedsättningar och undantag också ska begränsas.

Herr talman! Jag yrkar därmed bifall till reservation 1.