Herr ålderspresident! En gymnasieutbildning är den bästa försäkringen mot arbetslöshet och utanförskap. Sverige har lägst tillväxt i EU. Det måste vi ändra på. Samtidigt som ekonomin nu är i lågkonjunktur och arbetslösheten ökar finns det många lediga jobb.

Arbetsmarknadens matchningsproblem handlar i första hand om att arbetslösa – dessutom långtidsarbetslösa – saknar utbildning och tillräckliga språkkunskaper, men det handlar också om att utbildningen inte matchar arbetsmarknadens behov. Skattepengar ska såklart inte utbilda till arbetslöshet.

Arbetsgivarnas efterfrågan på gymnasial yrkeskompetens har ökat kraftigt det senaste decenniet. I flera branscher har den fördubblats. Det är därför betydelsefullt att Sverige nu har den kanske mest yrkesutbildningstillvända regeringen någonsin.

Dagens debatt handlar inte om utbildning för vuxna. Därför ska vi inte diskutera hur yrkesutbildningen för vuxna nu byggs ut med ett helt Alvesta, min och ålderspresidentens grannkommun. Vi ska inte diskutera de 16 500 nya statligt finansierade platserna på yrkesvux eller de 3 000 nya platserna på yrkeshögskolan redan nästa år. Vi ska snarare, herr ålderspresident, diskutera det som lite slarvigt kallas gymnasial yrkeshögskola och som nu ska genomföras som en pilot för att hantera problem med bristyrken där det är svårt att få tillräckligt stor volym lokalt. Det svarar delvis upp mot vänsteroppositionens efterfrågan på en hantering av frågan om branschskolor. Fler åtgärder ska presenteras av en utredning senast i november. Det utgår jag från att vänsteroppositionen känner till.

Herr ålderspresident! Gymnasieskolan behöver en ordentlig alla-ska-med-reform. Tidöavtalet lägger en hoppfull grund för det. Just nu utreds en tvåårig yrkesskola som ett tredje spår på gymnasiet, utan krav på gymnasiebehörighet, som skulle ge ett snabbspår till jobb snarare än antingen en utbildning till högskolebehörighet eller i värsta fall ingen utbildning alls och ett snabbspår till arbetslöshet.

Yrkesskolan ska vara öppen för alla men vänder sig såklart särskilt till elever vars alternativ inte är ett treårigt, högskoleförberedande program utan snarare att inte gå gymnasiet alls. Yrkesskolan kan utöver det ersätta de måttligt framgångsrika introduktionsprogrammen helt eller delvis.

Yrkesprogrammens rekrytering och högskolebehörigheten var länge en het debatt, vilket några har berört här i dag. I den ena ringhörnan stod de som argumenterade för att få läste yrkesprogram på grund av att föräldrarna avrådde, eftersom högskolebehörigheten inte var standard. I den andra ringhörnan stod de som kanske snarare argumenterade för att yrkesprogrammen var för lika de högskoleförberedande programmen och innehöll för mycket teori.

Den gången vann det förstnämnda gänget. Yrkesprogrammen fick högskolebehörighet som standard. Resultatet blev att de som läser på ett yrkesprogram läser mer än de som går på ett högskoleförberedande program. Det tål fortfarande att utvärderas.

Yrkesskolereformen, som vi nu förbereder, innebär att man inte längre behöver välja mellan de två alternativen. Det kommer att på ett tydligt sätt finnas ett spår med yrkesprogram som ger högskolebehörighet, som inte behöver skrämma de där föräldrarna som kanske har lite dålig koll på arbetsmarknadens egentliga efterfrågan eller hur det svenska omställningssystemet ser ut. Dessutom blir det ett spår med en yrkesskola som rustar direkt för arbete och som kan få fler att skaffa en gymnasieutbildning. Varför ska man egentligen välja när man kan få båda, herr ålderspresident?

Nu kommer kanske den socialdemokratiske ledamoten Linus Sköld att begära ordet och upprepa sina anklagelser mot min liberale kollega Fredrik Malm om att det är fräckt att uppskatta reformer eller beslut som man vid något tillfälle har röstat emot.

Herr ålderspresident! Detta är inte en försvarsdebatt. Därför ska vi inte prata om hur fräck Linus Sköld i så fall måste tycka att hans egen partiledares debattartikel i DN är om att man plötsligt är väldigt för Nato. Det är väl något som vi kan tänka oss att man alldeles nyligen inte direkt omfamnade. Det skulle i så fall också kunna vara fräckt.

Kanske kan det vara så att man ändrar sig? Kanske kommer man på att något som någon annan någon gång har tänkt inte är så dåligt utan kan bli bra? Att vi både har högskolebehörighet som standard på de vanliga yrkesprogrammen och nu är riktigt nära ett Natomedlemskap är just bra sådana saker, tänker jag.

Yrkesskolan kommer att rusta fler mot utanförskap. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering har dessutom visat att inte bara att klara gymnasiet har positiva effekter för att rusta mot arbetslöshet och kriminalitet. I vissa fall kan det faktiskt räcka att gå i gymnasiet, eftersom man är på en meningsfull plats och i en bra gemenskap.

Yrkesutbildning är nödvändigt för att stärka arbetslinjen. Dessutom sänker vi skatter, stramar åt bidrag, höjer krav på arbetslösa, skärper kontrollen av aktivitet och bidrag och satsar också på rätt stöd till arbetslösa och till unga för att de ska undvika att börja sitt vuxna liv i arbetslöshet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)