Herr talman! Tack, Mattias Eriksson Falk, för frågan!

Det var ju trevligt att höra att Sverigedemokraternas ledamot här tycker att det är intressant att lyssna på vad jag säger i talarstolen, särskilt med tanke på vinster i välfärden.

Anledningen till att vi inte såg till att förändra det under tiden i regering var att vi helt enkelt inte har haft majoritet i kammaren för den politiken efter att Sverigedemokraterna svängde i frågan. Några bjudmiddagar, och sedan tyckte man att det var helt okej att våra gemensamma skattepengar går rakt ned i fickorna på privata företag och till aktieutdelningar. Det är fortfarande något som jag har otroligt svårt att förstå – att ett parti som säger sig vilja värna de svagaste i samhället har en politik som går i rakt motsatt riktning.

Jag har också hela tiden varit med och skjutit till pengar till kommuner och regioner i den mån som det har verkat behövas under den tiden. Det är ju inte så att vi har resurser att lägga på allt hela tiden, och det har varit ansträngt. Men under pandemin satt Miljöpartiet i den regering som gav enormt mycket stöd för att vi skulle klara den kris som då uppstod.

Det vi ser nu är att Sverigedemokraterna stöder en regering som inte lägger ens i närheten av de pengarna. Det är ju kris nu och från ungefär när den här regeringen tillträdde. Kanske är det inte regeringens fel, men det har sammanfallit. Vi ser en kris i vården, och den gör regeringen ingenting åt.

Jag måste faktiskt bolla tillbaka frågan till Sverigedemokraterna. Vad är det som gör att ni underfinansierar vården och välfärden? Och vad var det egentligen som fick er att vända i frågan om vinster i välfärden? Var verkligen några bjudmiddagar värda det?