Herr talman! Vi ska debattera kommunala ekonomiska frågor, och det är lika bra att säga följande direkt. Innan jag blev ledamot av Sveriges riksdag 2022 var jag under 14 år kommunstyrelsens ordförande i en svensk kommun. Jag klev på hösten 2008 precis när finanskrisen briserade och tillväxten föll, och jag klev av hösten 2022 med tvåsiffrig inflation. Och däremellan var det en flyktingkris, en pandemi och förvisso en hel del högkonjunktur.
Men nu handlar inte det här om mig utan om min kommun; Leksands kommun. Förutom att vi är bra på hockey, knäckebröd och att fira midsommar var vi häromåret Sveriges mediankommun avseende befolkning. Det innebär att sett till befolkning var 145 kommuner större än Leksand och 145 kommuner var mindre. Och Leksand har cirka 16 000 invånare. Det innebär alltså att 145 kommuner har färre än 16 000 invånare.
Leksand har en relativt bra ekonomi, och vi höjde aldrig skatten under mina 14 år. Vi växte med ungefär tusen invånare under dessa år, och vi har ett ganska bra läge i en arbetskraftregion mitt i Sverige. Men jag tänkte ofta när vi hade svårt att få tag på kompetens eller att få pengar att räcka till, att få den grundläggande servicen att funka på så sätt som medborgarna både förtjänar och ska förvänta sig, hur hade då inte alla mindre kommuner det, framför allt de i glesbygd. För alla 290 kommuner har samma uppdrag.
Då inser man att det behövs ett system som utjämnar mellan kommuner, men det behövs även en stat som utjämnar vid extrema situationer där kommunerna inte kan påverka. Med respekt för lokal demokrati och det grundläggande kommunala självstyret ska detta system ändå se till att vi har en garanterad grundläggande servicenivå i hela landet. Det anstår oss som land att ha det så, om man nu som Centerpartiet vill att hela landet ska leva.
Centerpartiet anser att gleshet behöver beaktas i högre grad inom ramen för utjämningssystemet. För ingen kommunsammanläggning och inget kommunförbund eller annan samverkansform i världen kan göra avstånden för hemtjänstpersonalen kortare när de ska hem till äldre för att ge vård och omsorg.
Centerpartiet ser även behovet av en ö-politik för till exempel Gotland, som tar hänsyn till de särskilda förutsättningar och behov som i grunden skiljer sig från förutsättningarna på fastlandet. Med en ö-politik för våra bebodda öar minskar skillnaderna, och det främjar en positiv utvecklingskraft.
Herr talman! Vi är många som ser att gränsen mellan permanent boende och fritidsboende har suddats ut alltmer. Digitaliseringen och utbyggnaden av fiber i landet gjorde sitt, och sedan gjorde pandemin resten, för att många numera kan arbeta hemifrån. Detta hemifrån kan lika ofta vara ett fritidshus för dem som har ett sådant. Med nuvarande system är det endast i den kommun man är folkbokförd som man betalar skatt, även om man ofta delar sin tid lika mellan två kommuner. Här ser vi ofta att det är den mindre kommunen som skulle behöva inkomsten mest, men vi vet att storstadskommuner oftare har lägre skatt och till exempel tätare tillgång till vård, vilket gör att man är folkbokförd där. Det är logiskt och rimligt att den enskilde gör så, men vi behöver skapa ett system så att även den mindre kommunen som står för en stor del av den kommunala servicen får ersättning.
Vi är många som ser fram emot att den utredning som har tagit namnet Utjämningskommittén ska leverera. Men sedan utskottets betänkande blev klart har utredningen fått förlängd tid, och vi hoppas att regeringen ser till att ytterligare beslut som är nödvändiga för Sverige inte fördröjs.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis prata om vården, skolan och omsorgen. De är alla tre ovärderliga verksamheter i den svenska välfärden som bedrivs av våra kommuner och regioner. Vi pratar just nu extra mycket om en av dessa verksamheter efter det att statsministern i en intervju nyligen sagt att ingen ska förlora sitt jobb inom svensk sjukvård.
Det råder en svår ekonomisk situation i landets regioner. Jag har varje vecka morgonmöten med till exempel Region Dalarna, och nu planerar man ytterligare varsel. Men för Centerpartiet är det lika viktigt att lyfta upp skolan och omsorgen. Det är lika viktigt att prata om skolan, där vi ser stora behov samtidigt som lärare sägs upp och skolor läggs ned. Det är lika viktigt att prata om omsorgen om våra äldre och funktionshindrade, där efterfrågan och kostnaderna ökar samtidigt som det blir allt svårare att få tag på kompetent personal.
Vi behöver se dessa frågor som offentlig välfärd där staten historiskt sett tagit ett ansvar i extrema situationer – oavsett färg på regering. Det kan ha varit vid en finanskris, en kostnadskris eller vid en pandemi med ekonomiska effekter. Jag instämmer i det andra ledamöter har tagit upp i debatten om att arbeta smart och effektivt, att prioritera och att alltid arbeta med utveckling. Men samtidigt är det rimligt och nödvändigt att stat, regioner och kommuner skjuter ihop sina stolar i en ekonomisk kris, inte tvärtom. Det är alltid de människor som behöver oss mest som skadas och ramlar hårdast mellan stolarna. Här vilar ett stort ansvar på regeringen att se till att det inte blir så.
Jag yrkar bifall till reservation 2.
(Applåder)