Herr talman! Vi står inför en välfärdskollaps när varslen nu väller in över sjukhusen, äldreomsorgen ständigt är underbemannad och lärarna inte får de resurser de behöver för att göra ett bra jobb i klassrummen.

I stället för att se till att välfärden får resurser prioriterade regeringen och Sverigedemokraterna skattesänkningar i budgeten. Nu får regioner och kommuner ta smällen för detta, och regeringen skyller på regionerna. Här i debatten har vi hört att regionerna får prioritera bättre.

Men kommunerna och framför allt regionerna räknar med ett budgetunderskott på över 30 miljarder under 2024. Detta går inte att spara in med åtgärder som inte märks i välfärden. När regeringen anser att kommuner och regioner kan effektivisera och skära ned innebär det längre köer till vården, sämre skolor och nedlagda busslinjer. Oftast är det också det förebyggande arbetet som får stryka på foten. Samtidigt som unga dras in i gängkriminalitet tvingas kommunerna spara på skola och verksamhet för unga.

Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad och håller nu på att vittra sönder helt. För att välfärden ska kunna fortsätta att vara ett av samhällets grundfundament behövs resurser, så att de som behöver vård får det i tid, de som är äldre får det stöd de behöver i vardagen, kollektivtrafiken går som den ska och våra barn får en trygg och bra förskola och skolgång.

När gängvåldet terroriserar vårt samhälle med bombdåd och skjutningar behövs en regering som kavlar upp ärmarna och satsar det som krävs för att sätta stopp för gängen. Det behövs en regering som avsätter resurser till socialtjänsten för att se till att ungdomar på glid hamnar rätt.

Herr talman! Sveriges Kommuner och Regioner konstaterar att sjukskrivningarna ökar. Det är tragiskt för dem som drabbas av utbrändhet eller söndervärkt kropp, men det ökar också kommunernas kostnader med sjuklöner och vikarier. I värsta fall är det vikariestopp, och de som då är kvar får pressa sig lite till och riskera att bli sjukskrivna i sin tur. Många kommuner och regioner har redan infört vikarie- och anställningsstopp samtidigt som vikarier sägs upp, personal varslas och vissa personalkategorier nästan helt försvinner.

Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet lagt fram ett initiativ i finansutskottet om att regeringen skyndsamt bör ge sjukvårdsregionerna besked och lägga fram en budget som ser till att människor inte sägs upp i den svenska sjukvården. Läget är akut, och Ulf Kristersson behöver agera på sitt vårdlöfte om att ingen vårdpersonal ska sägas upp.

Herr talman! Vi har stora skatteklyftor i Sverige, som är djupt orättvisa. Åtta av tio kommuner med den högsta skattesatsen återfinns i norra Sverige, och knappast är det så att den höga skatten syns i att välfärden är mycket bättre för oss som bor i norra Sverige. De tio kommunerna med den lägsta skatten hittar vi i Region Skåne och i Stockholms län. I år ökade skatteskillnaden mellan kommunen med lägst skatt och kommunen med högst skatt till 6 kronor och 32 öre.

Vi kan inte ha ett Sverige som är så här delat. Därför måste vi stärka kommunsektorn, och de kommuner som har störst utmaningar är de som behöver detta mest.

För att mindre kommuner ska kunna erbjuda en välfärd som det går att lita på har Vänsterpartiet föreslagit en indexering av statsbidragen så att de ska följa såväl demografin som prisutvecklingen. Utjämningen mellan kommuner och regioner måste öka, och det måste vara en av Utjämningskommitténs slutsatser när man i sommar lägger fram sitt utredningsförslag.

Herr talman! Från att välfärden i huvudsak drevs i offentlig regi öppnades välfärden under 90-talet upp för privata marknadsintressen. Sedan dess har marknaden trängt djupt in i skolan, sjukvården och äldreomsorgen på ett sätt som inneburit en ineffektiv och ojämlik resursfördelning. Skolkoncerner och privata äldreboenden gör stora vinster på våra skattepengar. Marknadsvården gör att den med störst behov inte nödvändigtvis längre går först. Det kan i stället vara den som kan betala för sig.

Den svenska sjukvården behöver återgå till att styras med utgångspunkt från hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård efter behov. De nyliberala dogmerna måste mönstras ut och vinster i välfärden förbjudas.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 4.

Avslutningsvis vill jag återigen trycka på att regionerna nu måste få besked: Kommer Ulf Kristersson att leverera på sitt löfte eller inte? Sjuksköterskor, läkare, undersköterskor, patienter, anhöriga och regionerna väntar. Ett löfte är ett löfte.