Herr ålderspresident! Jag tackar så mycket för svaren.

Ofta när man pratar om samordningsförbunden är det lite otydligt vad det egentligen är. Det är inte allmänt känt. Ett av mina första jobb som nybakad socionom var i Finspång. Det var under den tid då man utvecklade Finsamlagstiftningen, och Finspång var försökskommun. För mig var det alldeles självklart att vi, när vi hade någon person som behövde extra stöd eller stöd från olika håll, kunde ta med den personen till Finsam och att man kunde jobba tillsammans. När jag började jobba i andra kommuner undrade jag varför det inte var på det sättet där.

Jag har verkligen sett fördelarna med att kunna jobba tidigt tillsammans mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommunen och regionen och hur bra det fungerade. Det var också eftersom Finspång var en försökskommun och man såg att det fanns många nyttor med detta som det spred sig och blev möjligt för alla kommuner, regioner och arbetsförmedlingar att göra detta. Det är verkligen bra, och det är roligt att vi är flera här i kammaren som har goda exempel på vad man faktiskt kan göra.

Men vi har som sagt inte ökat finansieringen till samordningsförbunden på länge. Att söka pengar är viktigt för att kunna utveckla verksamheten och göra mer av det som görs så bra.

Jag vet att många som är engagerade i samordningsförbunden tittar på den här debatten och väntar på ett svar från statsrådet. Jag hoppas att det svar som kom från statsrådet ger någon typ av trygghet och säkerhet i fråga om att det faktiskt ska vara möjligt att söka ESF-medel framöver, till exempel. Men jag vill också säga att detta är den verklighet som samordningsförbunden i dag befinner sig i. Man söker inte, vågar inte söka eller har inte möjlighet att söka eftersom man har fått beskedet att lagstiftningen förhindrar det.

Här vill jag få ett förtydligande. Om vi vet att det fortsätter att vara så här och att man inte kan söka medel, kan vi då göra en ändring i lagstiftningen? Skulle det vara möjligt att göra en sådan förändring? Jag tror att åtminstone vi som är här i kammaren just nu verkligen vill göra det möjligt att söka medel för att kunna genomföra fler projekt och hjälpa fler människor ut i arbete och studier.

Jag hade också ställt några frågor till, och jag ställer dem igen.

Eftersom vi inte kan följa upp och eftersom uppföljning är så viktigt, vad tänker statsrådet att regeringen kan göra när det handlar om att kunna följa upp? Man behöver ju följa upp på individnivå, och det är inte möjligt i dag. För att verkligen få en bra uppföljning kan man inte göra de här stora, svepande uppföljningarna. Man måste göra dem på individnivå för att verkligen se att de insatser man gör också hjälper. Det är viktigt.

Min sista fråga som jag hoppas att statsrådet kan svara på är: Finns det någon tanke om eller någon vilja till att utveckla samordningsförbunden, kanske att de kan möta andra grupper eller någonting annat, och idén med dem? Det skulle jag gärna vilja höra ett svar på.

(Applåder)