Herr ålderspresident! Tack så mycket för svaret, statsrådet!

Samordningsförbunden driver en väldigt viktig verksamhet enligt den lagstiftning som vi kallar Finsamlagstiftningen. Det är en självständig myndighet som bedriver finansiell samverkan och praktisk samverkan mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommuner och regioner. Den riktar sig till människor som har komplexa behov och behöver hjälp från olika aktörer.

Det gör samordningsförbunden väldigt bra. De lyckas generellt att i väldigt hög grad få ut människor i arbete eller studier. De gör också många projekt som sedan kanske blir en del av den vanliga kommunala verksamheten. De är också en innovativ kraft för att hitta arbetsformer.

Behovet av samordningsförbundens insatser är stora. Nu ökar sjukfallen, och fler går mot arbetslöshet. Samordningsförbunden behövs inte bara nu utan kommer också att behövas i framtiden.

Sedan lagen trädde i kraft den 1 januari 2004 har man kunnat komplettera sin budget med att söka medel från till exempel ESF-fonden. Det har varit en viktig del för att kunna finansiera denna viktiga verksamhet. Det gäller särskilt eftersom den ersättning man får har legat still under en väldigt lång tid. När man vill göra mer projekt och har idéer för att göra mer har det varit en stor och viktig möjlighet. Nu är rapporterna från samordningsförbunden att den möjligheten har stoppats. Därför är det viktigt att vi nu här i kammaren kan få svar från statsrådet om det finns möjligheter och vad som kan göras för att öppna den möjligheten.

Det är märkligt och svårt att förstå att alla de enskilda myndigheterna - Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommuner och regioner - kan söka medel från ESF-fonden, men när de går tillsammans går inte det. Detta gör att viktig verksamhet som hjälper många att komma ut i arbete och studier, där det är viktigt att man samordnar sina insatser, riskerar att minska om man inte har de resurser som behövs.

Det finns också en stark kraft och ett starkt engagemang från samordningsförbunden för att utvecklas, men då behövs också uppföljning av den verksamhet man har. Vi vet sedan tidigare, och tror oss veta också nu, att den verksamhet man har är viktig och att man uppfyller målen och gör bra saker, men då måste vi fortsätta att följa upp verksamheten. Nu är det inte möjligt.

Därför är min fråga, som jag också ställde i min interpellation, vad statsrådet kan göra för att lösa de problem som nu finns - att man inte kan söka medel från ESF-fonden, vilket har varit viktigt - och för att man ska kunna följa upp så som man behöver göra på individnivå, vilket man inte kan göra i dag.

Jag vill också fråga om det finns någon önskan eller vilja eller några förslag om att utveckla samordningsförbunden. Det skulle ju kunna tänkas att man också kan vända sig till fler grupper.