Herr ålderspresident! Sverige är unikt i Norden med att ha ett karensavdrag eller en karensdag. Ur mitt perspektiv är det negativt. Men man kan tycka olika om att vi är väldigt unika i detta.

I arbetsgruppens översyn har man nämnt att det finns skillnader mellan de nordiska länderna. Men man har inte analyserat vad det egentligen innebär i sjuktal. Är det så att måndagssjukan bara går i Sverige, eller finns måndagssjukan i de andra nordiska länderna? Det hade varit en intressant fråga att få svar på. Men det har man helt enkelt inte givit svar på.

Kvinnor är sjukskrivna i högre grad än män. Fler i offentlig sektor behöver också vara sjukskrivna då och då på grund av att de har högre risk för att drabbas av sjukdom, helt enkelt. Jag blev väldigt nyfiken på varför statsrådet tycker att just kvinnor ska betala priset för karensdagen. Applåderna till vårdpersonalen som alla gav under pandemin verkar sedan länge ha blivit glömda.

Anna Tenje var också inne på att Vänsterpartiet inte tycker att kontroller behövs. Det är en del av ett kontrakt när man är anställd att man har någon som arbetsledare. Man har till exempel en chef som kollar hur man mår. Om man är återkommande frånvarande brukar det följas upp med samtal med chef och liknande. Jag förstår inte varför den som arbetar och betalar in till försäkringen gång på gång ska behöva förlora stora summor pengar bara för att den råkar bli förkyld.

Anna Tenje menar att det stora problemet är den som har många sjukdagar. Men den ensamstående mamman som nu vänder på varje slant har inte råd att vara sjuk. Varför tycker Anna Tenje att hon ska tvingas gå till jobbet med feber och riskera att smitta ned andra? Det undrar jag.