Herr ålderspresident! Jag vill passa på att vidhålla behovet av att hålla båda dessa två perspektiv levande.

Ledamoten Mixter beskriver behjärtansvärt det ena perspektivet, och det är klart att det här inte är något vi ska ta lättvindigt på åt något håll. Men ett totalt slopande, som jag förstår är Vänsterpartiets krav eller önskan, skulle få stora konsekvenser på arbetsplatser men också i finansieringen av välfärden. Jag tror att det kan finnas andra, bättre sätt att göra det på - exempelvis det som finns i arbetsgruppen.

Nu får vi vänta in det arbete som pågår. Arbetsgruppen har gjort ett gediget arbete, och det blir väldigt intressant att se vad remissinstanserna säger. Därefter får vi ta ställning.

Man har ju provat att ta bort karensavdraget tidigare, när det var en karensdag på 80- och 90-talen, men kom tillbaka till att införa det igen.

Under pandemin var det inte ett totalt slopande, utan man fick fortfarande ett karensavdrag och sedan ersättning till stor del vid ett senare tillfälle av Försäkringskassan, så vi har inte haft det här totala slopandet som Vänsterpartiet föreslår och antyder när de jämför med pandemin. Det fanns fortfarande en viss självkostnadsaspekt, om än betydligt mindre än det ordinarie karensavdraget.

Jag tror att det är viktigt att vi håller båda perspektiven i huvudet samtidigt. Vi behöver titta på de grupper som är särskilt utsatta men också titta på den risk som finns när man tar bort det, kopplat till både finansieringen av välfärden och till arbetsplatsen och arbetsbördan.