Herr ålderspresident! Anna Tenje är inne på att de förslag till förändringar som man kommit fram till i arbetsgruppen kommer att underlätta för dem som är särskilt utsatta, till exempel vårdpersonal. Men tittar man på snittet vad gäller antal sjuktillfällen ser man att det ligger på ungefär två sjuktillfällen på ett år, så de allra flesta som arbetar inom till exempel hälso- och sjukvården - eller för den delen förskolan, som Caroline var inne på här - kommer inte att omfattas. Man kommer ändå att drabbas av ett stort inkomstbortfall i det fall man blir förkyld och behöver stanna hemma från sitt arbete.

Anna Tenje beskriver i sitt svar att karensavdraget motverkar överutnyttjande. Men karensavdraget leder också till underutnyttjande, det vill säga att människor avstår sjukskrivning trots sjukdom.

Av de människor som avstår från att sjukskriva sig trots att man är sjuk uppger sex av tio att man arbetar trots sjukdom. Många uppger som skäl att man inte vill belasta kollegor och att det inte finns någon annan som kan göra jobbet. Men en hel del svarar också att det är på grund av att man inte har råd att vara sjukfrånvarande.

Svaren visar på att det finns en stor plikttrogenhet bland de arbetande. Att tro att ett borttagande av karensavdraget eller en mer generös ersättning redan från första dagen skulle leda till ett massivt överutnyttjande tycker jag är att tro väldigt illa om människor som arbetar. Tvärtom finns det samhällsvinster i att människor inte går till jobbet när de är sjuka, som att undvika smittspridning och längre sjukskrivningar senare.

Jag håller med regeringen om att det är svårt att avgränsa särskilda yrkesgrupper som bör omfattas av lättnader i karensavdraget. Vänsterpartiet anser ju att karensavdraget bör slopas.

På Anna Tenje och i arbetsgruppens skrivelse låter det som att sjukförsäkringen är som vilken försäkring som helst. Att man har en självrisk i en försäkring är rimligt också för mig om det gäller en bilförsäkring eller liknande. Men i allmänhet blir människor förkylda eller drabbade av sjukdom någon gång då och då, och att man då varje år ska behöva förlora i snitt 1 500 kronor i lön trots att man betalar in till sjukförsäkringen via avstått löneutrymme är faktiskt rätt orimligt. Det är också orimligt att det är vissa som drabbas hårdare än andra, bland andra kvinnor i arbetaryrken.

Att det ska löna sig att arbeta brukar vara en devis för högerpartierna. Men tycker inte statsrådet att det då är rimligt att den som sliter hårt och arbetar och avstår löneutrymme till sjukförsäkringen får ersättning när den blir sjuk?