Herr ålderspresident! Statsrådet representerar hela regeringen och har för jag vet inte vilken gång i ordningen fått stå här i riksdagens kammare, sitta i utskottet och medverka i medierna för att förklara varför man valde att göra en bokstavsutredning i stället för den tidigare karensutredningen. Just den frågan från vänsterkanten börjar bli ganska tröttsam.

Lustigt nog upplever jag ändå att riksdagspartierna, inklusive Vänsterpartiet, har fått större insyn i den här arbetsgruppens arbete i bokstavsutredningen än jämfört med många andra utredningar. Alla direktiv, utredningar och utredare är såklart olika, men att fortfarande vara upprörd över den förändringen börjar faktiskt bli lite märkligt. Den insyn som har funnits här ser man inte i många andra utredningar, och det inkluderar även Vänsterpartiet.

Herr ålderspresident! Jag vill också passa på att nyansera den bild som Vänsterpartiet målar upp. Ja, det finns grupper där karensavdraget slår något hårdare än andra, exempelvis min egen yrkesgrupp förskollärare och pedagogisk personal. Men det finns inte heller samma problem med det vi lite slarvigt kan kalla för måndagssjukan, som vi kan se i andra delar. Det är inte heller en helt orimlig tanke att man ska bära en del av kostnadsansvaret.

Avvägningen är svår, men här tycker jag personligen och som moderat att vi måste hålla båda perspektiven i huvudet samtidigt. Det gäller hur vi kan hjälpa och skydda de grupper i kontaktyrken som inte kan jobba hemifrån men som behöver vara hemma men också hur vi kan stävja ett överutnyttjande av välfärdssystemen. Båda perspektiven är viktiga att ta med sig i det kommande arbetet.