Herr ålderspresident! Jag upplever en viss frustration i statsrådets svar över att frågan om varför utredningen lades ned återkommer. Jag vill bara klargöra att jag inte på något sätt vill göra någon frustrerad genom att återkomma till frågan, utan jag tycker helt enkelt att det är viktigt att diskutera frågan. Jag noterade inte heller i svaret någon egentlig anledning till att utredningen lades ned och gjordes om till en skrivbordsprodukt på Socialdepartementet.

Som Anna Tenje mycket riktigt redogjorde för beslutade regeringen att lägga ned Karensutredningen och ersätta den med en arbetsgrupp på Socialdepartementet. När utredningen först presenterades var det tydligt att det fanns ett syfte att utreda ytterligare en karensdag. Det backade man snabbt från och uttalade att det inte var aktuellt att utreda. Men det var tydligt när arbetsgruppen skulle tillsättas att det fanns ett annat syfte än vad den ursprungliga utredningen hade, det vill säga att självrisken skulle vara mer fördelningspolitiskt rättvis beroende på vilket arbete man har, om man kan arbeta hemifrån eller om man befinner sig i ett riskyrke. Vidare skulle risken för sjuknärvaro minska.

Nu har arbetsgruppen på Socialdepartementet lämnat ifrån sig sin produkt, och de föreslagna förändringarna är modesta. Det föreslås en förändring som innebär att den som har fler än sex sjuktillfällen per år jämfört med dagens tio sjuktillfällen per år ska omfattas av ett högriskskydd, som det kallas i dag. De allra flesta arbetstagare som behöver vara hemma på grund av en förkylning eller liknande kommer inte att nå upp till vare sig sex eller tio sjuktillfällen. Det ekonomiska bortfall som det innebär med karensavdraget kommer alltså att kvarstå.

Karensavdraget slår mycket olika för olika yrkesgrupper. Tjänstemän som kan arbeta hemifrån kan vid lättare sjukdom fortsätta att göra så och behöver därför inte ta ut någon karens. I vård- och omsorgsyrken och i skola och förskola, där sjukskrivningstalen är högre, kan de inte jobba hemifrån, och de får betala i förlorad lön när de blir sjuka.

I en rapport från fackförbundet Handels uppger sju av tio att de någon gång under det senaste året gått till jobbet trots sjukdom. Fyra av tio anger som skäl att man inte har råd att vara hemma.

Karensavdraget utgör alltså i dag ett reellt hinder för många människor att stanna hemma från arbetet på grund av sjukdom. Under pandemin fanns ett system som innebar att staten tog ersättningen för karensavdraget för att underlätta för människor att stanna hemma och undvika smittspridning. Det visar på att systemet med karensavdraget inte är statiskt utan möjligt att förändra. Även om pandemin är över skulle jag vilja påminna äldre- och socialförsäkringsministern om att smittspridning inom till exempel äldrevården behöver undvikas. Såklart minskar också smittspridningen generellt i samhället om människor stannar hemma när de är sjuka.

Men om man ska kunna stanna hemma när man är sjuk behöver det också vara ekonomiskt möjligt att göra det, och karensavdraget är i dag ett hinder för många människor att vara hemma. Jag skulle vilja fråga statsrådet vilka människor hon tycker ska gå till jobbet fast de är sjuka.