Herr talman! Jag tackar statsrådet, även om jag inte upplever att jag fick så många svar på de frågor jag ställde.

Skolministern säger att regeringen gör stora satsningar för mer pengar till mindre barngrupper. Då vill jag återknyta lite till den tidigare interpellationsdebatten här i kammaren. Ser inte skolministern de massiva nedskärningar som sker ute i Sveriges kommuner just nu? Jag hävdar inte att man inte har ökat det statsbidraget i den här budgeten, men givet den kostnadskris och de kostnadsökningar som inflationen har lett till ute i kommunerna finns det just nu ingen, skulle jag säga, som har möjlighet att minska några barngrupper eller anställa mer personal. Möjligtvis kan man lindra skadan något genom att inte behöva säga upp riktigt lika många.

Jag undrar om skolministern ser den bild som vi ser och delar vår syn på problemet med en resursbrist orsakad av inflationskrisen och Rysslands anfallskrig i Ukraina, vilket kommunerna knappast kan förväntas ta ansvar för.

Jag vill avsluta med ett annat litet räkneexempel. Ministern lyfter fram att man ökar möjligheterna till kompetenta och kunniga förskollärare genom att "satsa" 50 miljoner kronor per år på förskollärares och lärares vidareutbildning. För min hemkommun innebär det 170 000 i en budget på nästan 1 miljard. Även om pengarna är välkomna förstår alla att det inte blir så mycket vidareutbildning för förskollärarna när de tillsammans med lärarna ska dela på mindre än 1 promille av budgeten. Ska man göra skillnad på riktigt behövs ekonomiska satsningar på helt andra nivåer från skolministerns och regeringens sida, både när det gäller barngrupper och när det gäller utbildning för förskollärare.

(Applåder)