Herr talman! Det var många olika frågor, och de hänger ihop. Svensk förskola har hållit världsklass, skulle jag vilja säga. Jag tror att ganska många av oss är bekymrade - naturligtvis inte överallt, men i en del kommuner - över att kvaliteten har sjunkit. Ett viktigt skäl till det är att andelen utbildad personal minskat. Det gäller både förskollärare och barnskötare, som har gått i gymnasiet eller fullföljt en vuxenutbildning och fått en riktig examen. I båda kategorierna har andelen sjunkit.

Jag tror att Mats Wiking har rätt i att det inte först och främst är förändringar i förskollärarutbildningen som avgör om den ska attrahera fler. Men det är en del, och ett stort problem med lärarutbildningarna överlag är att många av dem som kommer in har för dåliga förkunskaper för att klara av utbildningen. Därför blir det många avhopp. Att förbättra förskollärarutbildningen och de övriga lärarutbildningarna är alltså ändå en viktig faktor i detta, som svar på det Rose-Marie Carlsson frågade om.

Riksdagen avsätter mycket pengar för att bland annat minska barngruppernas storlek. Jag har tidigare varit ansvarig för barngruppernas storlek i en kommun, och jag vet att det är till stor hjälp om man sätter gränser, så som vi gjorde i Stockholm, och arbetar efter dem i stället för att det är helt fritt. Jag tror att det är en viktig modell, men det är trots allt kommunerna som är ansvariga för detta. Det staten kan göra är att avsätta statsbidrag för till exempel mindre barngrupper, personalutveckling och att förskollärare ingår i professionsprogrammet. Det finns en rad åtgärder. Förskollärarutbildningen och utvecklingen av den är också betydelsefull.