Herr talman! Tack för svaret, skolministern! Vi verkar vara överens om att det behövs duktig personal inom förskolan.

Det är bra att man vill höja kvaliteten på förskollärarprogrammet, men jag håller med lärarfacken som säger att det är mycket svårt att få fler studenter att söka lärarutbildningar om inte arbetsgivarna ser till att det är en lockande, stimulerande arbetsmiljö. Vi har under en ganska lång period tappat tusentals förskollärare som har bytt yrke, och det är allt färre som läser till förskollärare. Det är nu så illa att det utbildas så få förskollärare i södra Sverige att bara Malmö skulle behöva alla nyutexaminerade inom området.

För att kunna öka antalet sökande till förskollärarprogrammet är det inte innehållet i lärarutbildningen som avgör. Förändringen behöver göras ute på förskolorna. Personalen behöver ha tid att vara pedagoger, och barnen har rätt till duktiga vuxna som ser barnen i deras lärande.

Herr talman! För att personalen ska se och möta barnet där det är i sin utveckling krävs det att grupperna i förskolorna inte är för stora. Skolverket inrättade 2016, på uppdrag av dåvarande S-regeringen, ett nationellt riktmärke, och det infördes ett statsbidrag för att minska barngruppernas storlek. Riktmärket är satt till 6-12 barn i åldern ett till tre år respektive 9-15 barn i åldern fyra till fem år. Riktmärket ska relateras till ett antal faktorer som personalens utbildning och kompetens, personaltäthet, barngruppernas sammansättning samt förskolans fysiska arbetsmiljö. Forskare låg bakom detta förslag.

Den S-ledda regeringen införde också ett statsbidrag med ett särskilt mål att just minska barngrupperna. Sakta minskade också antalet barn i barngrupperna, men det är ändå inte i närheten av riktmärket.

Herr talman! Om man tittar på Skolverkets statistik över lång tid kan man se att personaltätheten samt gruppstorleken i svenska förskolor egentligen har varit konstanta sedan 2005. I genomsnitt har personaltätheten legat på 5,3 barn per årsarbetare, och gruppstorleken har legat på omkring 16,8 barn. Men det finns stor variation mellan förskolor och kommuner. Det kan variera mellan färre än 10 och fler än 28 barn per grupp.

För att hålla nere gruppstorlekarna och undvika en alltför stökig arbetsmiljö har många förskolor delat upp barngrupperna i mindre grupper under delar av dagen. Men även om man delar upp barnen i mindre grupper och har större lokaler kommer man inte ifrån att det finns stora utmaningar när det gäller förskolans fysiska arbetsmiljö. Både Kommunal och Sveriges Lärare signalerar tydligt att oavsett hur man beskriver det innebär stora barngrupper en fysisk arbetsmiljö med buller och höga ljudnivåer.

Herr talman! Vi kan också se att färre förskollärare och barnskötare söker sig till jobbet inom förskolan. Om vi går tillbaka fem till tio år kan vi se att förskolor med tre personal kunde ha två förskollärare och en barnskötare. I dag finns det förskolor där förskollärare är i minoritet. I en del kommuner är man glad om man över huvud taget kan få några med adekvat utbildning.

Detta gör givetvis att det blir stora kvalitetsskillnader mellan olika förskolor och kommuner. Man kan säga att varje kommun har ansvaret för kvaliteten, men när regeringens mål är att fler barn ska gå i förskolan ligger ett stort ansvar också hos Sveriges regering.

Mina frågor till skolministern är: På vilket sätt kommer förändringarna i förskollärarutbildningen att få fler att söka den? Och är det rimligt med så stora skillnader mellan kommuner vad gäller tillgång till utbildade pedagoger? Vad avser skolministern att göra åt denna obalans?