Herr talman! Jag får börja med att tacka för möjligheten att diskutera dessa frågor om det visuella kulturarvet och bevarandet av svensk fotokonst.

Lars Mejern Larsson sa i sitt sista anförande att han oroas över att jag inte vill ta något ansvar. Här får jag ändå säga att interpellanten inte behöver oroa sig. Jag tar gärna ansvar för sådant som regeringen finner prioriterat just nu. Jag tar också gärna ansvar för flera av de saker som tidigare regering inte orkade eller mäktade med att hantera. Tillsättandet av en filmutredning är ett exempel på det. Hanteringen av vårt kulturarv i form av kulturfastigheter är ett annat.

Jag betackar mig alltså för diskussionen om att jag inte skulle vilja ta ansvar för sådant som kan vara svårt och jobbigt. Däremot kan vi tolka olika hur behoven ser ut, och vi kan prioritera olika.

Även om jag har förståelse för interpellantens inställning och för fotobranschens önskemål om riktlinjer i hur fotokonst ska samlas, omhändertas och bevaras ser jag i nuläget inte något behov av att från statligt håll ta fram sådana riktlinjer eller direktiv om hur det ska göras.

Som kulturminister i en regering som framhåller vikten av både konstnärlig frihet och principen om armlängds avstånd är min utgångspunkt att konsten ska vara en obunden kraft fri från politik och politisk detaljstyrning där sådan inte behövs. Därför tror jag inte att en statlig reglering skulle gynna fotokonsten eller det visuella kulturarvet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.