Herr talman! När det gäller bevarandet av kulturarvet har M-L-KD-regeringen kraftigt ökat satsningen på digitalisering. För ett skåp eller en båt innebär det naturligtvis inte att man får ett fullgott alternativ att se och känna på jämfört med att se och känna på föremålet. Men när det gäller det fotografiska kulturarvet är det delvis annorlunda, även om det naturligtvis är värdefullt att behålla glasskivor och film som är framställda på brandfarligt material. Det fotografiska kulturarvet vinner mycket på digitaliseringen när det är fråga om att medborgarna ska ta del av det. Med en skanner kan man plocka upp fler detaljer än vad silverkornet i filmen klarar. Man kan förstora bilder och film, se fler detaljer och få fram mer information. Man kan faktiskt få en film att ha högre kvalitet än originalet när man behandlar den digitalt. När man skriver ut bilderna på moderna sjufärgsskrivare, som på Fotografiska här i Stockholm, får man fram en högre kvalitet i bilden än vad som tidigare varit möjligt.

Just när det gäller den fotografiska delen av kulturarvet är alltså digitaliseringen inte en reducering utan tvärtom något som inte bara ger fler möjlighet att ta del av kulturarvet utan dessutom ger högre kvalitet. Därför måste regeringens fokus på att med hög kvalitet digitalisera och tillföra mer medel till detta ses som en väldigt positiv väg att gå just när det gäller det fotografiska kulturarvet.