Herr talman! Sedan jag tillträdde som statsråd har jag försökt arbeta med statens fastighetsbestånd. Det finns ju fler exempel än detta där det finns, eller fanns, betydande frågetecken kring ett antal saker. Regementen är ett exempel där stora delar under tidigare regering kunde vara i kommersiella fastigheter eller hyrda lokaler. Jag tog snabbt initiativ till att statliga regementen ska ha statliga lokaler. Det är min bedömning att det är en självklarhet att man ska göra så i ett land. Andra regeringar kanske resonerade annorlunda på den punkten.

Jag håller med Ingela Nylund Watz när det gäller inriktningen på detta. I grunden tror jag att det finns stor samsyn om att man behöver göra något. Frågan är om det är ett arbete som behöver ske ute på myndigheterna på samma sätt som det behöver ske brett i samhället där man ser över sin säkerhet och sina rutiner givet samhällsklimatet eller om det finns någon begränsning i lagstiftningen.

Det Ingela Nylund Watz pekar på i sin fråga, som jag förstår den, är om fler statliga myndigheter ska få äga och driva sina egna lokaler. Det menar jag inte är en nödvändig förändring. Vi skulle mycket väl kunna ha ett robust ägande och tillhandahållande av lokaler via en statlig, professionell fastighetsförvaltning, som till exempel Statens fastighetsverk. Statliga myndigheter kan då hyra in sig, och man behåller samtidigt skiljelinjen mellan verksamhet och lokalägande och lokaldrift.

Det är inte säkert att lösningen är att alla statliga myndigheter också är fastighetsförvaltare. Det är min poäng med detta. Därutöver är jag helt övertygad om att vi kan nå en bred samsyn om hur detta ungefär ska se ut. Sedan kommer det säkert alltid att finnas undantag och avvikelser när man till exempel tillfälligt behöver större lokaler. Det kommer väl aldrig att vara en exakt vetenskap, men att vi ska arbeta i den riktningen tror jag vi är överens om, och det är jag glad för.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.