Herr talman! Jag är glad över och välkomnar Ingela Nylund Watz inställning att mer borde ha gjorts tidigare. Jag är övertygad om att det är en känsla som Ingela Nylund Watz och jag delar med stora delar av den svenska befolkningen. Någonting hände i det svenska samhället, det politiska systemet eller med den föregående regeringen - var man nu vill lägga ansvaret. Man vaknade inte upp kring detta, utan det fick fortgå alldeles för länge innan man började ta tag i det.

Nu tar vi tag i detta. Det är väldigt stor skillnad mot hur det var för ett antal år sedan. Då försökte man spela ned problemen och ville inte kännas vid bekymmer. Nu är det tvärtom; man vill sätta strålkastarljuset på de bekymmer och problem som finns för att sedan lösa dem. Det betyder inte att alla problem kommer att kunna lösas på en gång. Vår senfärdighet i Sverige har gjort att en del av de här problemen tillåtits att växa sig riktigt stora och gå djupt in i samhället. Det kommer att ta tid att åtgärda dem.

Vad gäller Ingela Nylund Watz fråga som jag hänvisade till justitieministerns tidigare uttalanden är min bedömning att den hänför sig till den utredning som vi har tillsatt om förköpsmöjligheter för kommuner. I den ingår ett uppdrag att se över detta mot bakgrund av den organiserade brottsligheten. Det är en del i detta som man kan arbeta med.

Jag försökte svara på Ingela Nylund Watz konkreta fråga om fler myndigheter ska få möjlighet att äga sina lokaler och om det är lösningen på detta. Min preliminära bedömning skulle kunna vara att det möjligtvis är att gå en omväg, för vi har ju redan många statliga aktörer - både bolag och myndigheter - som förvaltar fastigheter. Det finns ingenting som hindrar myndigheter i dag att vara hyresgäster hos dem. Det är en möjlighet, och det skulle inte kräva någon sådan typ av förändring.

Man ska inte ägna sig åt myndighetsstyrning, så det avser jag såklart inte att göra, men brett i samhället är vi nog många som till vardags behöver fundera mer över vad vi gör och hur vi agerar. Det ser vi ju till exempel när det gäller bedrägerier som inte minst drabbar äldre. Det behövs en annan, ny, typ av vaksamhet - tyvärr. Det är beklagligt och ledsamt.

Om det här sedan föranleder att man behöver minska myndigheternas handlingsfrihet eller om man kan betro dem med att bedöma och analysera det nya samhällsklimat som vi trots allt tyvärr har och fatta självständiga beslut även i fortsättningen är det i så fall min huvudbedömning att man kan göra det sistnämnda.

Det finns inte bara en reglering som styr allt detta. Vi har budgetlagen kring effektivitet, myndighetsförordningen som styr hur saker och ting ska skötas och förordningarna om förvaltning av statliga fastigheter och om myndigheters lokalförsörjning. De handlar just om hur myndigheter ska agera. Vi har också säkerhetsskyddslagen, som anger hur man behöver bete sig i vissa situationer, och säkerhetsskyddsförordningen. Det finns säkert ett antal fler lagar och regleringar. Det finns rätt mycket här.

Om det som hände 2016 hade hänt nu kanske det hade kommit någon respons i form av att man börjat fundera eller ställa kontrollfrågor på myndigheten eller från regeringens sida, men av någon anledning gjorde man inte det där och då. Den här insikten behövs alltså brett i hela samhället - det kan vi vara överens om. Men om lösningen på de här problemen är någon form av regeländring eller om det ens skulle vara nödvändigt är inte uppenbart.