Herr talman! Tack, Ingela Nylund Watz, för interpellationen!

Detta är såklart angeläget. Jag tror att alla som inte själva är kriminella är av uppfattningen att kriminaliteten har bitit sig alldeles för långt in i den svenska samhällskroppen.

Jag ska inte kommentera enskilda fall och avser inte att göra det heller. Men det är klart att frågan väcks hos de flesta av oss; hur kunde det bli så här? Ingela Nylund Watz pekar själv ut att något hände 2016. Det blev en affär, och de lokala myndigheterna hyr in sig. Det byttes ägare. Vilka frågor ställde dåvarande regering angående det? Hur reagerade man på den typen av information? Ställde man till exempel frågor till myndigheten? Hände någonting?

Eller var det som med så mycket annat, att det liksom inte blev särskilt stor reaktion? Vi har fått väldigt mycket problem i Sverige, till exempel med folkbokföringen och samordningsnumren. Det påtalades gång på gång att det höll på att hända saker i Sverige som gjorde Sverige illa. Men så lite hände generellt.

Nu har det tvärtom hänt alltmer hela tiden. Vi behöver pressa tillbaka brottsligheten i Sverige. Utredning om lokal förköpsrätt är en sak man kan överväga. Det kanske inte löser det. Det är egentligen inte det Ingela Nylund Watz har frågat om heller, utan det gällde specifikt förvaltning av statliga fastigheter. Om man ska reda lite i det är jag inte helt säker på att man, om man satt ned och pratade en stund, skulle komma fram till att det var nyckeln. Det handlar nämligen om lite olika saker.

Det finns många statliga aktörer som tillhandahåller fastigheter. Det finns bolag. Som vi har pratat om är Specialfastigheter ett sådant exempel. Det finns även andra. Det finns också statliga myndigheter som har som huvuduppdrag att tillhandahålla fastigheter. Statens fastighetsverk är det uppenbara exemplet. Och Fortifikationsverket finns vid andra typer av behov.

Det är den enskilda myndigheten som avgör vilken lokal man väljer att hyra. Precis som Ingela Nylund Watz påpekar får vissa myndigheter äga sina egna lokaler, och andra ska hyra sina lokaler. Det är dock inte samma sak som att dessa inte får vara statliga, kommunala eller regionala eller på annat sätt ägas av det gemensamma. Det får de mycket väl göra.

Givet den samhällsutveckling vi har haft kan det såklart hända att flera myndigheter skulle tycka att staten vore en bra part för detta. Man skulle också kunna tycka att andra privata aktörer på olika sätt vore bättre. Det betyder däremot inte att man ska gå från det till att dra slutsatsen att det vore bäst att de ägde sina egna lokaler.

Det är två lite olika frågor. Det finns två olika förordningar här. Det är både 1993:527 och 1993:528 - det blir lite tekniskt. Ingela Nylund Watz kommer troligtvis till slutsatsen att lite fler myndigheter kanske borde ha lite fler statliga lokaler. Jag tolkar interpellantens intention på det sättet. Jag är övertygad om att man kan komma till den slutsatsen utan att komma till slutsatsen att just den här förordningen ska förändras.

Man kan fortfarande vara av uppfattningen att det kanske är bättre att Statens fastighetsverk, Specialfastigheter eller någon form av statligt organ som är specialiserat på fastigheter driftar fastigheten medan man hyr in sig där. Den slutsatsen kan man komma till utan att vilja ändra förordningen.