Herr talman! Jag måste börja med att konstatera att jag är oerhört stolt över svensk välfärd. Jag är stolt över svensk äldreomsorg, och jag är väldigt stolt över de många duktiga medarbetare som vi har i äldreomsorgen och som gör ett fantastiskt arbete.

I andra länder och för kollegor som jag mötte inte minst under det europeiska ordförandeskapet är detta allt annat än en självklarhet.

Med det sagt är det inte så att vår äldreomsorg är felfri, att det inte finns brister och att det inte finns saker och ting som behöver åtgärdas. Det har jag varit tydlig med i mina tidigare anföranden.

Det var tydligt i Coronakommissionens rapporter och i Ivos granskning att det under pandemin fanns brister som behövde åtgärdas. Just därför tycker jag att det är glädjande att denna regering till skillnad från den tidigare regeringen fokuserar på lösningar i stället för att bara beskriva problemen.

Vi identifierar problemen. Sedan levererar vi åtgärder för att få bukt med de problem vi ser. Vi ser nu att språkkravet är på väg. Det borde ha skett för länge sedan. Det är inte bra när personalen talar så dålig svenska att äldre personer inte kan förstå eller göra sig förstådda. Vi vet att den medicinska kompetensen brister. Det har den gjort under en lång tid, även under de år då kommunerna i Sverige levererade stora underskott. Man talade dålig svenska redan då. Då var det brister i den medicinska kompetensen, och då hade vi också en socialdemokratisk regering.

Problemet med mina socialdemokratiska kollegor och vänner här i kammaren, till skillnad från det jag beskylldes för, att ha på mig ideologiska skygglappar, är att ni ofta förblindas av de ideologiska skygglapparna. Det blir tydligt i diskussionen och i den här debatten. Jag har nolltolerans mot oseriösa aktörer, och jag har nolltolerans mot en dålig äldreomsorg alldeles oavsett vem som bedriver omsorgen. Det gäller kommunala och fristående aktörer.

För mig är det därför viktigt att ge Ivo uppdragen som jag redogjorde för initialt, det vill säga att säkra, förtydliga och förbättra arbetet mot de oseriösa aktörerna eftersom de inte hör hemma inom äldreomsorgen. Men det var också ett minst lika viktigt uppdrag till Ivo som jag och Acko Ankarberg Johansson gav när vi sa att Ivo ska agera stöttande och jobba bättre tillsammans med kommunerna i det brottsförebyggande arbetet.

Men det finns ytterligare en del framöver som är minst lika viktig när det gäller kommunernas ansvar, nämligen att möjligheten att sluta avtal med fristående aktörer nyttjas för att säkra valfriheten för medborgarna. Men om det inte går rätt till ska avtalen avslutas. Då är det minst lika viktigt att kommunerna rapporterar in de oseriösa aktörerna till Ivo. De kan ju finnas i flera kommuner, och då gäller det att sätta stopp för dem så fort som möjligt. Det måste till ett ömsesidigt samarbete mellan Ivo och kommunerna för att säkra att varje skattekrona används på rätt sätt och kommer de äldre till del, för att säkra valfriheten och för att se till att kvaliteten är så god som möjligt.

(Applåder)