Herr ålderspresident! Tack, statsrådet, för de svar som vi har fått! Jag vill börja med att säga att det är jättebra med utredningar om att stärka språkkunskaperna och medicinsk kompetens. Det är bra att förlänga undersköterskelyftet, som vår regering införde.
Sedan skulle jag vilja gå vidare och bemöta Malin Höglund, som gav sig in i debatten här. Det är ändå lite modigt att göra det. När det gäller ett av de boenden där det har varit missförhållanden fick hon det att låta som att det hade varit samma utförare hela vägen och att det hade fungerat bra och att det sedan helt plötsligt inte fungerade bra. Det som hände var att det blev en annan utförare, och det blev det under den tid som Malin Höglund var ansvarig ordförande för den nämnden. Vilket ansvar tycker Malin Höglund att hon själv har för den situation som har uppstått i Mora kommun?
Utöver det vill jag bemöta detta med att man skulle svartmåla så fort man lyfter upp problem i svensk äldreomsorg. Frågan är om något blir bättre av att vi sopar problemen under mattan. Det här är oerhört viktiga arbeten. Det är en oerhört viktig verksamhet. Jag tror inte att någon som arbetar i äldreomsorgen tycker att det är bra om vi politiker låtsas som att det är guld och gröna skogar. Vi ska snarare se problemen, lyfta upp dem och göra vad vi kan för att åtgärda dem.
Undersköterskorna i Sverige är Sveriges största yrkesgrupp. Jag är själv dotter till en av dem. Min mamma Monica gav ungefär 45 år, hela sitt yrkesliv, till svensk äldreomsorg. När hon ska beskriva utvecklingen inom äldreomsorgen säger hon att det känns som att respekten har gått förlorad och som att man alltid kan suga ur lite mer. Låt oss springa lite fortare och spara lite mer pengar!
Min mamma tyckte oerhört mycket om sitt arbete och sina kollegor. Hon trivdes med att jobba med att ge omsorg till personer som behövde det. Hon förtjänar politiker som ser problemen, som lyfter upp dem och som försöker göra något åt dem, inte politiker som låtsas som att allting är bra.
Herr talman! En del i problematiken handlar om vinstjakten. Den förklarar inte allt - det vill jag stryka under - men en del. Andelen otrygga anställningar och deltider är högre hos privata utförare. Lönen är lägre. Andelen som är nöjda med sitt jobb är lägre. Andelen som vill fortsätta i yrket under en längre period är också lägre.
Man kan titta på äldreomsorgen i stort. Det är många saker som pekar på att detta behöver styras upp ordentligt. I en rapport från fackförbundet Kommunal svarar 35 procent att den otillräckliga bemanningen utgör en risk för de äldre minst en gång i veckan. 13 procent svarar att den utgör en risk för de äldre varje dag. Endast en av fem svarar att bemanningen är tillräcklig.
Det är farligt med underfinansiering och underbemanning i denna typ av verksamhet. Vi bor i ett modernt och rikt samhälle. Om vi inte har råd med en värdig omsorg om våra äldre är det någonting som är riktigt jäkla fel.
Man kan konstatera att ska man kunna tjäna pengar på att bedriva omsorg måste man kapa kostnaderna och öka intäkterna. Vad är det då man sparar på? Jo, bland annat är det personalen. Det är en grov underbemanning som har lett till exempelvis vanvården i Mora kommun hos de privata utförarna.
Vad avser statsrådet att göra för att garantera att resurserna räcker till äldreomsorgen? Vad avser hon att göra för att stoppa oseriösa aktörer från att bedriva äldreomsorg? Vad avser hon att göra för att styra upp så att bemanningen blir tillräcklig i all svensk äldreomsorg?
(Applåder)