Herr ålderspresident! Tack, samtliga ledamöter, för ert deltagande i debatten så här långt, och även tack för de frågor som ställdes! Jag ska efter bästa förmåga försöka ge några fler svar än vad jag kanske lyckades med i mitt inledande anförande.

Det verkar råda en stor samsyn om att äldreomsorgen är en av de viktigaste delarna i välfärdens kärna och om att vi på ålderns höst ska kunna känna oss trygga med att de förväntningar man har ska uppfyllas och att de behov man har ska säkerställas. Därför tycker jag att det är viktigt och roligt att kunna berätta att regeringen har satt igång ett gediget reformarbete för att i olika led stärka äldreomsorgen.

Det är precis som många ledamöter har framhållit: Under pandemin, i Coronakommissionens rapport och i Ivos granskningar framkom ganska tydligt vilka utmaningar och brister som finns inom svensk äldreomsorg. I flera fall var det inte några stora överraskningar, inte heller det som handlar om demografin och om att allt fler blir allt äldre - liksom att allt fler tack och lov lever allt friskare. Det är inte heller någon överraskning för dem av oss som har varit kommunpolitiker under lång tid, men det visade ändå tydligt att vi behöver åtgärda flera olika brister.

Trots att detta kanske inte alltid ligger i fokus och pryder löpsedlarna kan jag garantera att jag som äldreminister har de här frågorna allra högst upp på dagordningen. Det är många kommunpolitiker runt om i landet som prioriterar precis som jag.

Just därför är det så glädjande att vi genast kunde sätta igång utredningen av de tydliga brister som påpekades av Coronakommissionen och Ivos granskning. Inte minst gällde det språkkravet inom äldreomsorgen. Det handlar om att äldre måste kunna förstå och kunna bli förstådda men också om att medarbetare sinsemellan måste kunna prata med varandra. Det är en viktig arbetsmiljöfråga. Att säkerställa patientsäkerheten och så vidare är ju hygienfaktorer, men man ska också kunna ha en bättre arbetsmiljö tillsammans genom att man de facto talar samma språk. Språkutredningen är alltså en viktig del i att förbättra äldreomsorgen på lång sikt

Dessutom har vi sett till att fortsätta Äldreomsorgslyftet och utveckla det så att man också kan använda Äldreomsorgslyftet här och nu för att göra språkstödjande insatser på särskilda boenden och inom hemtjänsten.

Äldreomsorgslyftet är viktigt och har varit ett träffsäkert statsbidrag som jag med nöje valde att fortsätta med, givet att det ger effekt ganska snabbt. Man kan nyttja det till kompetensutveckling på många olika sätt. Man kan stärka upp inte minst den viktiga demensvården och se till att undersköterskor får större kunskap där. Man kan givetvis få specialistundersköterskor när det gäller multisjuka äldre, som kanske är de mest vanligt förekommande. Men man kan också göra insatser när det gäller välfärdstekniken för att kunna implementera den på särskilda boenden och inom hemtjänsten för att komplettera medarbetarnas viktiga arbete och för att öka tryggheten och säkerheten för de äldre.

Detta viktiga arbete måste göras. I takt med att allt fler blir allt äldre samtidigt som det blir färre som vill jobba inom äldreomsorgen måste vi bli bättre på så många olika plan. Det finns ingen enkel lösning, utan vi behöver jobba brett, och vi behöver jobba tillsammans. Detta har den här regeringen valt att prioritera.

(Applåder)