Herr ålderspresident! Alla ska kunna lita på svensk äldreomsorg. Det handlar både om att människor som arbetat och bidragit under sitt yrkesliv ska få den bästa äldreomsorgen och om att alla som arbetar i omsorgen förtjänar sjysta villkor och en bra arbetsmiljö.

Tyvärr finns det många exempel på att detta inte fungerar. Senast i raden är den situation som har uppdagats i Mora kommun i Dalarna. Det handlar om vårdboenden som drivits av ett danskt aktiebolag. Där har en äldre man med demens enligt anhöriga svultit ihjäl. Andra har inte fått duscha på veckor, ibland månader. Blöjor har suttit på i flera dygn, och mediciner har missats. Det finns äldre som har blivit liggande i sin egen avföring. Man kan fråga sig vad dessa dementa människor har haft för valfrihet.

Båda dessa boenden har beskrivits som grovt underbemannade. På ett av dem har situationen varit så allvarlig att det beskrivits som att personalen nätt och jämnt har fått de boende att överleva. De allvarliga tillbuden har inte rapporterats in till kommunen. Det blir då ganska svårt att bedriva kontrollverksamhet.

Det handlar inte bara om privat verksamhet. Förra året avled en kvinna som arbetade i den kommunala hemtjänsten i Mora när hon stressade mellan passen. Kollegor till henne har framhållit den starka minutstyrningen som en anledning till detta.

Herr ålderspresident! Äldreomsorgen är ett kommunalt ansvar. Men det är helt uppenbart att problematiken är nationell - den finns i nästan hela vårt land. Det här är bara ett exempel bland väldigt många.

Coronakommissionen har konstaterat att de strukturella problem som finns i svensk äldreomsorg även bidrog till ökad smittspridning och dödlighet bland äldre. Fyra av tio anställda saknar utbildning. Nästan 25 procent är timanställda; inom privat omsorg är det ännu fler. Det finns ingen luft i systemet, och det leder till att beredskapen är noll och intet i särskilt stressade situationer.

Herr ålderspresident! Just nu tvingas många kommuner att spara pengar. Finansministern har aviserat ytterligare skattesänkningar. Detta sker samtidigt som äldre inte får tillräckligt med mat. Oron växer nu för att missförhållandena ska öka oavsett utförare.

Jag menar att de strukturella problem som vi ser i svensk äldreomsorg är en skandal som har tillåtits ruttna i fullt dagsljus. Man har gått förbi och sett på, och alldeles för många har tillåtit rötan att sprida sig. Man tittar bort.

Samtidigt kämpar hundratusentals anställda dag och natt för att upprätthålla en viktig, bra och värdig omsorg. Och den är bra på många håll, men förutsättningarna är undermåliga. Man har i det här landet prioriterat att sänka skatten i stället för att satsa på omsorgen. Detta märks i kropparna på folk. Underfinansiering och underbemanning känns i kropparna, både på dem som bor och behöver omsorgen och på dem som arbetar i den.

Jag undrar därför: Vad avser statsrådet att göra för att styra upp svensk äldreomsorg och se till att den har tillräckliga resurser? Vad avser statsrådet att göra för att få stopp på vinstjakten, som leder till vanvård och sämre arbetsvillkor?

(Applåder)