Fru talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation. Men svaret oroar mig något. I Tidöavtalet var det enda löftet till hbtqi-personer att man skulle utreda förutsättningarna att förbjuda fenomenet omvändelseförsök. Jag har vid ett antal tillfällen haft debatter och diskussioner med statsrådet Paulina Brandberg men har inte fått svar på vad regeringens ståndpunkt är. Jag hoppades på lite mer konkretion när jag ställde frågan till departementschefen Strömmer i stället.

Det är klart att saker och ting ska utredas. Vi har en ordning i Sverige som jag i regel tycker är rätt bra: Vi utreder saker i lugn och ro, inhämtar remissyttranden och tar sedan välavvägda beslut. Det är bra. Men det kan vara så att en utredning landar i ett förslag och politiken tycker någonting annat. Det är ungefär det som har hänt i det här fallet enligt hur jag uppfattat det som statsrådet Brandberg framfört. Man vill fortfarande ta in några remissyttranden, men man lutar åt att vilja förbjuda omvändelseförsök. Man vill bara vänta tills saken är beredd på Regeringskansliet.

Fru talman! 18 procent av unga hbtqi-personer har upplevt att någon försökt att påverka deras sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Detta är bara vad vi vet - mörkertalet är förmodligen väldigt högt. Till er som lyssnar på debatten och undrar vad det här med omvändelseförsök faktiskt handlar om kan jag kort säga att det är när man försöker få bort homosexualiteten från en person eller försöker "bota" en person som känner med hela sitt hjärta att den lever i fel kropp och är av ett annat kön.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varför homosexualitet existerar och varför vissa har könsdysfori vet vi inte, men vi vet att hbtqi-personer finns. Jag tycker såklart att de har rätt till sina mänskliga rättigheter som alla andra. Problemet är att det finns folk som inte tycker det.

Omvändelseförsök kan ske via fysiskt våld och sexuellt våld. Det kan också vara så att man förs utomlands; statsrådet Strömmer var inne på förslag från regeringen för att hindra detta. Men det har också funnits fall där man har använt medicinering mot barn. Även om olika delar av svensk lagstiftning i dag borde kunna användas för att komma åt problemet är det för mig tydligt att ett förbud mot omvändelseförsök behöver införas, eftersom metoderna i sig varierar men syftet är detsamma: att tvinga en människa, ett barn eller en vuxen, till något som den människan inte är.

Det är såklart jobbigt för unga personer som har könsdysfori, är homosexuella eller bisexuella. Den ungdomen får uppleva att inte vara accepterad och att ständigt vara avvikande. Att hata sig själv är ingenting som jag tror att någon önskar för sig själv. Ingen väljer att leva ett sådant liv.

Problemet är att det är samhället, människor och normer som skapar omständigheterna som gör att unga hbtqi-personer lever ett sämre liv än vad andra ungdomar gör. Just därför är det viktigt att politiken går före för att förändra samhället. Det gör den genom att exempelvis lagstifta mot dem som försöker att förändra människor och deras identitet.

Fru talman! Jag är övertygad om att ministern tycker som jag att omvändelseförsök är förkastligt och inte hör hemma i den svenska demokratin. Men det blir svårt för mig att förstå varför regeringen inte kan lägga fram ett skarpt förslag om att förbjuda omvändelseförsök när det finns stöd i kammaren för det. Det är den enda hbtqi-reformen som finns i Tidöavtalet.

En rad andra länder har kriminaliserat omvändelseförsök. Det finns goda exempel som regeringen kan titta på. Är det inte dags att också Sverige gör det? Eller är det så att regeringen är öppen för att inte förbjuda omvändelseförsök i Sverige?

(Applåder)