Fru talman! Ledamoten nämner fikonspråk. Det kan låta som fikonspråk för någon som inte värderar ekonomisk effektivitet i klimatarbetet. Jag tycker att det är besynnerligt. Om vi ska lyckas med en klimatomställning på allvar handlar det inte om att pumpa in skattemedel här och var och sedan är den löst, eller att sätta upp en extremt hög reglering med en totalt orealistisk kurva. Den ska sedan leda till ett kortsiktigt klimatmål där man kan strunta i vad man har för plan för hur vi ska nå hela vägen ned till nettonoll, Sveriges klimatmål. Skälet till att jag talar om detta är helt enkelt att det är Sveriges riktiga klimatmål och inte etappmålen. Etappmålen är självklart viktiga, men det är bra om man har en plan om vart man är på väg.

Det är oroväckande att man formulerar sig så att det skulle vara fråga om fikonspråk. Det handlar inte alls om fikonspråk, utan det handlar om hur vi ser till de förändringar vi nu genomför av hela vårt ekonomiska system i Europa. Det är ingen liten petitess, utan det är vårt ekonomiska system i vår inre marknad som vi ska skifta till att stimulera minskade utsläpp. I grunden handlar det om att stimulera nollutsläpp. Det behöver ske på ett sätt som inte är konstgjort, och det behöver ske på ett kostnadseffektivt och marknadsmässigt sätt som är hållbart i längden. Det är ur mitt och den här regeringens perspektiv något som den förra regeringen totalt ignorerade, till förmån för att i stället ensidigt fokusera på att minska svenska utsläpp genom att belasta transportsektorn i Sverige med en reduktionsplikt och sedan luta sig tillbaka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag minns kritiken som framfördes under diskussionerna. Det var kritik mot att man lade alla ägg i samma korg, att man satsade hårt på en enskild åtgärd och att forskningen så tydligt visar att man behöver en bred palett av åtgärder för att vara hållbar och ändamålsenlig i sin reformpolitik, i synnerhet för att vara kostnadseffektiv och inte göra detta på ett sätt som inte är gynnsamt för ekonomin.

Därmed går jag över till det ledamoten nämner om att vi med fikonspråk vill formulera flexibilitetsmekanismerna i regelverket. Då är det intressant att reflektera över varför dessa flexibilitetsmekanismer finns i EU:s regelverk. Är det för att EU på något sätt är tam i klimatpolitiken? Det tror jag inte att ledamoten Guteland tycker som själv har varit en så stor del av att utforma det fantastiska regelverket. Flexibilitetsmekanismerna finns i EU:s klimatpaket generellt i den gröna given för att främja kostnadseffektivitet, för att främja att vår marknad gynnas av att ställa om. De finns där av en anledning, och Sverige kommer att använda dem.

Vi anser inte att det är tacksamt att genomföra klimatomställningen på ett sätt som leder till utsläppsläckage, till att vi importerar produkter från andra platser för att våra egna företag och vår egen ekonomi inte klarar av trycket. Det är ett problem som jag tycker att regeringen tar på allvar och som jag önskar att även kommande regeringar oavsett färg tar på allvar. Hur ser vi till att klimatomställningen är hållbar på riktigt, så att svenska företag står på egna ben i omställningen även efter att staten behöver investera stora resurser i annat? Det är en plats som jag är inbitet motiverad att ta mig till. Vi ska ta oss till nettonoll senast 2045.

Regeringen har ritat upp planen för hela vägen ned till noll senast 2045 och nettominus därefter med koldioxidinfångningsarbetet som vi alla ser fram emot. Det är den platsen vi ska ta oss till, och då gäller det att värna den ekonomiska effektiviteten och alla de flexibilitetsmekanismer som finns i systemet. Det ska vara det långsiktiga och det kortsiktiga tillsammans.