Fru talman! Tack, klimat- och miljöministern, för svaret!

Jag hade i tisdags en interpellationsdebatt med kulturminister Parisa Liljestrand här i kammaren om kulturmiljöer vid stränder som påverkas av vindkraft. Jag fick svar av kulturministern på den interpellationen. Utgångspunkten för den interpellationen var, liksom för den här, om Riksantikvarieämbetet har rätt förutsättningar. Riksantikvarieämbetet har skrivit och belyst de svårigheter man ser i sitt uppdrag när det gäller denna fråga. Det finns heller inga tydliga instruktioner från regeringen i årets regleringsbrev till Riksantikvarieämbetet.

Med detta sagt är omprövningen av vattenkraften något av det viktigaste vi har att göra. Särskilt den storskaliga vattenkraften är och kommer att vara oerhört viktig för Sveriges energiförsörjning. Det är ytterst angeläget att en effekthöjning och samtidigt en modernisering av miljötillståndet kan komma igång.

När den nya högerregeringen tillträdde beslutade man om en paus på ett år. Nu har regeringen beslutat att förlänga den pausen med ytterligare två månader, så den upphör kanske att gälla den 1 mars. Då ska prövningarna komma igång. Det är, fru talman, ganska många som har efterfrågat en vägledning från beslutande myndigheter om hur man ska se på påverkan på kulturarvet liksom på andra mer miljörelaterade frågor, som fiskvandringsvägar och annat, och om hur detta förhåller sig till bedömningen som ett kraftigt modifierat vatten.

Min valkrets Robertsfors ligger i Västerbotten, liksom Rickleån. Det är välkommet att länsstyrelsen i Västerbotten har haft förutsättningar att besluta om det välkomna undantag som gjorts. Detta kan också komma att utgöra ett prejudikat för andra liknande prövningar.

I detta fall har jag full tillit till att länsstyrelsen har haft relevanta underlag. Det som framgått under tidigare delar av omprövningsprocessen är att olika länsstyrelser i landet har sett väldigt olika på hur man ska bedöma detta. Särskilt uttalat har detta varit när det gäller länsstyrelsen i Västra Götaland, som oftast inte över huvud taget har tagit någon hänsyn till kraftigt modifierat vatten när det har funnits ett industriellt kulturarv i någon form i närheten.

Detta innebär, som helhet, att branschen ser detta som en osäkerhetsfaktor. Att Riksantikvarieämbetet inte har fått ett tydligt direktiv innebär också att denna osäkerhetsfaktor fortsätter att flyga omkring. Nu när de viktiga prövningarna ska komma igång igen undrar jag vilken vägledning klimat- och miljöministern anser att regeringen har gett i det sammanhanget.