Herr talman! Jag blir lite bekymrad när jag lyssnar på Johan Pehrson, för det verkar inte finnas någon riktig förståelse för hur allvarligt läget på svensk arbetsmarknad är. Johan Pehrson nämner själv att vi har både en hög arbetslöshet och väldigt många lediga jobb. Det finns alltså en missmatchning på svensk arbetsmarknad. I norra Sverige har vi en jätteutmaning i och med den enorma kompetensbristen, men i södra Sverige är arbetslösheten hög. Statsrådet måste adressera detta problem.

Arbetsförmedlingen anordnar också utbildningar, arbetsmarknadsutbildningar. Det är tjänster man köper. I snitt går 6 000 personer en sådan utbildning varje år. Statsrådet kan ju titta på hur antalet arbetsmarknadsutbildningar kan ökas och få mer resurser.

Jag delar uppfattningen att yrkesutbildningar är viktiga. Men de får inte mer resurser i budgeten, utan det är i princip plus minus noll.

Statsrådet måste titta på missmatchningen på svensk arbetsmarknad. Hur ska vi rusta fler människor, och hur ska vi klara det kompetensförsörjningsbehov som finns i inte minst norra Sverige i och med den fantastiska gröna omställningen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet har inte nämnt den växande långtidsarbetslösheten. Nu när ekonomin är som den är ökar arbetslösheten, och de som påverkas mest är de som har varit arbetslösa länge. De puttas ännu längre bort. Det gäller särskilt i de områden och län där många varit utan arbete under en längre tid. Jag saknar konkreta åtgärder för hur denna situation ska hanteras.

Det finns ju grupper som kämpar hårt för att få arbete och som kanske inte har den utbildning och kompetens som efterfrågas. Här finns också många med funktionsnedsättning och äldre. I dag har vi en tudelad arbetsmarknad. Bland inrikes födda är arbetslösheten låg medan den bland utrikes födda, särskilt bland kvinnor och lågutbildade, är högre.

Herr talman! Forskningen visar tydligt att intensiva förmedlingsinsatser, subventionerade anställningar och arbetsmarknadsutbildningar kan göra skillnad för dessa individer. Det är därför vi tjatar om att Arbetsförmedlingen är så viktig. Det krävs en koordinerad kedja av insatser som successivt kan leda till anställning.

Återigen: Med tanke på de utmaningar och problem vi har på svensk arbetsmarknad, vad tänker Johan Pehrson göra? Vilka konkreta steg och åtgärder avser statsrådet att vidta? Man tar bort 250 miljoner från Arbetsförmedlingen och ger mindre pengar till programanslag samtidigt som vi har dessa problem. Hur ska detta gå ihop, Johan Pehrson?